Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1853, sida 2

dre summor ull alIaTSIIIAII, SILIIICLLLHädsTL Laddtverkare och handlande, emot lämplig billig renta och säkerhet. De inskjutna kapitalerna skola bära 4 4 renta. Den Il November. Den skottska kyrkans presbyterium i Edinburg hade, i förskräckelsen öfver att koleran begynte visa sig, ingått till inrikes minist., Lord Palmerston, med anmälan att man ämnade utlysa en allmän Bönoch Fastedag, till afvändande af kolerans hemsökelse. Den ädle Lordens svar på denna pietistiska framställning är ganska träffande. Han yttrar, att det icke är något tvifvel underkastadt, det ju yttringar af ödmjuk undergifvenhet under Guds vilja och uppriktigt erkännande af menniskans ovärdighet alldrig äro mera lämpliga än när det behagar försynen att hemsöka menniskoslägtet med ett allvarsamt ondt; men att det likväl icke förekommer Inrikes Ministern att en nationell sastedag vore på sin plats under närvarande omständigheter. Verldens skapare, heter det i den ministeriella skrifvelsen, har gilvit sina lagar för den planet vi bebo, och menniskoslägtets väl eller ve beror på dessa lagars iakttagande eller åsidosättande. En af dessa lagar gör sundheten beroende utaf aflägsnandet af sådana utdunstningar, som äro en följd af en alltför stor sammanpackning af menskliga varelser eller utaf upplösningen af både animala och vegetabila ämnen; och samma lagar göra sjukdom till en nästan oundgänglig följd af dessa skadliga inslytelsers närvaro. Men det har på samma gång behagat Försynen att göra det möjligt för menniskorna att träffa sådana anstalter, hvarigenom dessa utdunstningar förebyggas eller förminskas, så att de blifva oskadliga, och det är menniskans pligt att vara uppmärksam på dessa naturens lagar och använda de medel Gud således skänkt menniskan till hennes eget bästa. Det sätt, hvarpå man i den sednaste tiden lyckats förekomma koleran, som för ögonblicket lyckligen blifvit hämmad, utgör en betydelsesull varning och erinran till Englands innebyggare, att de blott alltför mycket försummat sin pligt i detta hänseende, och att de personer, hvilka haft till åliggande att hålla städer och byar rena och sålunda aflägsna sjukdomens orsaker, icke varit tillräckligt verksamma i denna del. Lord Palmerston vore derföre af den mening, att det bästa som folket i England kunde göra, för att förtjena att kolerans vidare utbredande hämmas, vore att använda tiden härifrån till nästa vår att vidtaga och inrätta anstalter, genom hvilka de delar af städerna, som bebos af de fattigaste klasserna och till följd af tingens ordning mest behöfva renas och förbättras, kunna befrias från de orsaker och källor till farsoten, hvilka, om de få fortfara att existera, ofelbart skola föda pest och död, trots alla en enig men overksam nations böner och sastedagar. Först när menniskan gjort sitt yttersta för sin egen säkerhet, är det tid att hon nedkallar Guds välsignelse öfver sina ansträngningar. Dessa förnuftiga och rigtiga åsigter halva ingalunda behagat de fromme fåderne i Edinburg, utan fastmer synts dem mycket gudlösa, hvadan de beslutat att hänskjuta frågan till provincialsynoden för Lothian och Tweedale, för att i alla fall få en fastedag utskrifven. Det är skada att icke den svenske eklesiastik-ministern, d:r Reuterdal, är minister i England. Denne fromme man, som i konungens namn, anbefallte allmän botgöring i och för de poströfverier, som icke så sällan stört vägfriden för de bud, som i riket kringföra Wåre och Wåre embetsmäns besallningar— skulle hafva skyndat att gå de skottske sadernes önskningar till mötes, och hela Skottland hade tagit sasta sör koleran. Om det gudlösa Sverge kunde byta med England, så att vi i stället finge lord Palmerston på en liten tid, så föresloge och genomdrefye han säkert en reform i vårt postväsen, som betryggade oss för röfverierna, ehuru vi kanske finge en fastedag mindre. Kunde man då inte göra ett kristligt byte i detta fall? Skulle ieke England vilja gå in på ett sådant byte — Skottarne borde dock vara benägna derför, ty hr Reuterdahl skulle nog låta dem fasta hela året igenom, om det gäller, — så kunde Vi ju lemna hr R. på ett år, för att få lord Palmerstone på ett halft; 1 am det satta hårdt åt kanga vi in afstå