Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1853, sida 1

Han mottager sin föda af sköna händer, och dör han, är han ofta lyckligare än mången man, vid hvars graf inga sköna ögon gjuta en tår af saknad! .. Visst saknar han friheten, det är sannt! .. men han är född och uppfödd i buren, hans vingar hafva aldrig plöjt den blåa rymden, och om någongång en viss längtan drifver honom att undfly sin fångenskap, så dör han af sin frihet! Man ser huru mycken likhet det gifves mellan kanariesågelns öde och menniskans! och om någongång äfven katten hotar hans glada tillvaro med ett sorgligt slut, så ar han lyckligare än vi, ty han vet att katten är hans fiende! Huru ofta Springa inte vi i famnen på en sådan katt med hvassa klor. — då vi tro oss omfamna en vän? Men nu till min etud! Amalia var dotter till en rik man, en grosshandlare, hvars skepp plöjde oceanen, och bringade honom skatter från verldens alla deale Amalia var vacker, rik, älskvärd . och hvad som var mera än allt detta — — hon var ännu barn i sitt hjerta, och derföre var hon lycklig! 2