I detta sall yttrar skribenten: En köpmanslik vinningslystnad hade för mycket inflytande öfver den svenske gymnasten (Ling). Detta säges om Ling! Om honom, som lefde och dog i torftighet, och åt hvars enka den svenska allmänheten, på uppmaning af Geijer och Atterbom, samlat bidrag, på det att den skammen ej måtte vidlåda saderneslandet, att Lings enka skulle lida nöd. För att få angripa gymnastiken, såsom den der söndrat sig från den Ilegitiva (!) medicinen (hinc ille lacrymae!) har hr D. ej aktat för rof att sparka på det döda lejonet och vanhelga hans minne med den uslaste af lögner. Det egentliga syftemålet med smädeskriften ligger dock i dessa ord, hvarmed den börjas: Det torde kanhända hafva undsallit flere bland de högt uppsatte och förmögne män, som beskydda charlataneriet, att åter en ny aspirant uppträdt med anspråk på deras intellektuella (2) hägn. Denne aspirant, ehuru nu utgående från den aflägsna norden i en relativt närliggande tid, leder likväl sin grundide från den fantasirika södern Åc. Det är tydligen hr Georgiis i England etablerade gymnastik, som landsmannen härmed söker dekreditera, kallande densamma med en oförskämdhet utan like för ett charlataneri. Är då den svenska gymnastiken (die Schwedische Gymnastik, som den alltid i Tyskland benämnes) ett charlataneri? Hvilar då Lings stora tanke att genom utbildning af muskelsystemets olika delar, med afseende på deras naturliga styrka eller svaghet, bringa menniskokroppen till en fullt harmonisk utbildning, till fysisk helsa och kraft, och derigenom framkalla en andlig helsa af mod och lefnadsglädje, — hvilar då denna tanke på en lögn? Det torde icke finnas någon mer än hr D. och hans beskyddare, som vågar svara ja till denna fråga. Och skulle det äfven finnas ibland dem legitima medicinens idkare någon som instämmer deri, så betyder det dock föga. Den stora allmänheten, den olärda hopen, har tagit charlataneriet i sin hand, likasom den gjort med vattenkuren, och kommer sannolikt ej att släppa detsamma, så länge den ser dess frukter, uti återställd helsa och kraft åt söner och döttrar, bröder och systrar, hvilka den ulegitima medicinen slutligen af barmhertighet öfvergifvit. Vi vilja ej förolämpa eller nedsätta någon; vi känna att den allopathiska medieinen har idkare, utmärkta genom kunskaper, erfarenhet, sjelfuppoffring och storsinnthet, men äfven här äro vi rädda för skrået, för korporationen och fakulteten. Ivarje opartisk och upplyst läkare inser, att hans vetenskap vunnit ofantligt på de nya lärorna, att man renat sig från många fel och tillegnat sig mången ny erfarenhet — medvetandet derom borde lära honom, att behandla dem, äfven i deras öfverklagade ytterligheter, med aktning, och låta deras idkare, i ostörd verksamhet, få draga sitt strå med till vetandets stack, hvilken väl ännu ej lärer vara fulländad. Öst. Corresp. har kraftigt tillbakavisat hr D:s anfall; vi hafva velat lägga vårt svaga ord dertill. Det skall intressera oss att se huru de stora tidningarne komma att behandla sa