tiesumman på en gång, hvarigenom kapitalisterna möjligen torde afskräckas från att teckna sina namn; och slutligen torde, då staten lemnar direkt anslag, mängen, som eljest kanske lemnat bidrag, såsom ofta hos oss visat sig vara händelsen, tro att företaget, hans biträde förutan, vinner sin fullbordan, och derföre afhåller sig från allt deltagande deruti. Sedan derefter en talare hemställt, huruvida det icke vore lämpligt att, utan att ingå i någon pröfning af någotdera utaf de afgifna förslagen, genom en petition hos Kongl. Måj:el i underdånighet anhålla om nådig proposition i ämnet till Rikets Ständer, men ordföranden erinrat, att tiden för en sådan petition, hvilken visserligen tillförene icke varit olämplig, numera, då riksdagens början är så nära för handen, redan vore förliden, men att man deremot kunde sörvänta att frågan, vare sig genom konsl. proposition eller enskilde motioner, det oaktadt skulle underställas R. Ständers pröfning; så blef på ordförandens framställning följande beslut nu enhälligt fattadt: Församlingen, som tillförsåg sig, att ortens fullmäktige vid instundande riksdag skola med allvarlig nitälskan söka befrämja den för landets industriella intressen vigtiga angelägenhet att få den redan beslutade jernbanan genom Westergöthland till Götheborg fullföljd, uppdrog åt de utsedde kommitterade att tillhandahålla bemälde fullmäktige de ärendet rörande handlingar jemte öfrige erforderlige upplysningar, i ändamäl att genom fullmäktiges medverkan, och efter de grunder, som i allmänhet kunna varda antagne, hos Rikets Ständer vinna det allmänna understöd för företaget, som detsamma framför de fleste andra jernvägsförslag torde finnas förtjena; hvarjemte kommitterade anmodades, att hos vederbörande Konungens Befallningshafvande göra de framställningar i ämnet, som efter fortsatt behandling deraf må finnas påkallade, för vinnande af den handläggning, som af K. Befallningsh. kan vara beroende. Efter ömsesidiga tacksägelser emellan ordföranden och församlingen, upplöstes sammanträdet.