— UÄUÄUEUEE— —— gång varit tillstädes, och af hvilka den ene skrifvit förbindelsen.) (14031.) Sammankomsten för jernvägsanläggningen emelJan Götheborg, Alingsås och Borås, i Götheborg den 24 sistl. Oktober. . (Slut fr. N:o 260.) I anledning af de sålunda upplästa förslagen uttalaac ordföranden den önskan, au församlingen öfver de samma ville yttra sig, utan att dock hvad sålunda rörekom borde tagas till grund för en från församlingen utgående opinionsyttring om det enas eller andras företräden, emedan man derigenom utsträckte sitt omdöme från det inom denna ort åsyftade ändamål till sådan omfattning, som vore fremmande för denna församlings öfverläggningar; och att man framför allt endast borde hålla sig till sjelfva saken, och lemna sättet för dess utförande åsido, så mycket mera som flera förslager än de förhanden varande framdeles kunde förekomma af sådan beskaffenhet, att man kunde få anledning att ångra, om man redan förut gifvit ett visst förslag bestämdt och oåterkalleligt företräde. På grund häraf följde en diskussion, hvarunder en talare yttrade sig, instämmande i den af hr ordföranden anförda åsigt, anse båda förslagen förtjena särdeles afseende, men båda troligen vid tillämpningen tåla modifikationer. Hvad serskildt det engelska anginge, så vidrörde det frågor af hittills hos oss så obekant natur, att man om deras tillämpning inom vårt land ej genast kunde göra sig full reda, utan borde man tills vidare om detsamma suspendera sitt omdöme; en annan talare, hr borgmästaren Hasselroth, fruktade äfven att de närvarande genom en beståmd opinionsyttring skulle gå sitt omdöme i förväg, och ansåge för sin del icke de uti hvilketdera förslaget som helst, från statsverkets sida, ifrågakommande uppoffringar för stora för det ändamål, som dermed åsyftades; men då det vore att befara, att Rikets Stänuer icke ville ikläda statsverket några förbindelser för jernvägars anläggande, utan att de inom orterna boende personer, som deraf skulle få fördel, visade sig villiga till uppoffringar, så hemställde hr borgmästaren att de närvarande, för den händelse att icke det engelska eller något annat dylikt förslag tillvunne sig Rik. Ständers sympathier, ville förklara sig instämma i statsrådet Sandströmers förslag. Flere talare yttrade sig i afseende på denna framställning icke kunna, i strid med hvad af de föregående blifvit yttradt, anse sig böra afgifva något, om än vilkorligt, instämmande i någotdera förslaget; det som utgått från statsrådet Sandströmer egde otvifvelaktigt stora förtjenster för den fullständighet, hvarmed detsamma blifvit uppställdt, och till följe af den klarhet, som genomgick det hela; men att det svårligen, i vissa hänseenden tillochmed omöjligen, läte praktiskt tillämpa sig, dels derföre att en sådan räntegaranti, som deruti framställes, ej kan eller bör tillvägabringas genom tvång, utan, om den inom orterna skall sökas, kan detta endast ske genom enskilda frivilliga teckningar, men då allmogen härvid antingen alldeles intet eller också i ringa mån torde bidraga, blifva possessionaternas krafter otillräckliga; dels kunde orättvisor dervid icke undvikas, emedan den ene jordegaren, oaktadt räntegarantiens relativa förhållande efter olika stora arealer, skulle af den lättade kommunikationen blifva i besittning af större förmåner än den andre, och sabriksegaren åter i högre grad än båda; hvad som gjorde en ytterligare svårighet att instämma i förslaget, vore den omständigheten, att afgifterna för jordegendom skulle ingå till riksgäldskontoret, och från dem åter behållningen af jernvägens inkomster proportionaliter afdragas, hvilket blefve så inveckladt, att tjenstemännens nuvarande antal derstädes blefve otillräckligt, och nästan oöfvervinnerliga svårigheter skulle dessutom uppstå vid räkenskapernas förande; vidare är stadsjorden så olika och ojemnt fördelad, att den omöjligen kan tagas till norm för bestämmandet af de städerna, såsom gravation, tillkommande räntebelopp; en annan betänklighet uppstode vid åvägabringandet af den taxering eller pröfning af egendomens värde, som måste vara gjord, innan arbetet kan företagas; de räntegaranterande, hvilkas årliga tillskott finge småningom betalas under hela den tid garantien varar, egde derutinnan en fördel framför de kontant betalande aktie egarne, som skulle erlägga den tecknade ak st rn ar