herrn i pelsen, som bar krachanen på sin frack? — Huru? — utbrast den nykomne, och mätte honom med förundrade blickar — är du .. är ni magister Harald N.? — Ja — svarade magistern med ett något sarkastiskt leende — känner inte presidenten Gustaf H. igen mig mera? Kom och låt oss gå in i det beställda rummet, der vi får vara ostörda — sade sakI ta presidenten, som synbarligen fann sig generad af bekantskapen med magistern i den luggslitna fracken! De gingo dit in, och en rykande bål stod på det dukade bordet. — Och nu sedan vi blifvit allena — utbrast magistern, i det han hjertligt räckte sin hand åt den fordne ungdomsvännen — hjertligt välkommen och tack för de glada stunderna i vår ungdom! — Tack min vän — sade presidenten, i det hans handskbekladda sinerar lätt berörde magisterns något ovårdade hand — men jag försäkrar att jag inte trodde mig få återse dig i en sådan ställning! — Lyckan delar olika här i verlden .. öfhn dig tycks hon ha utgjutit sina rikaste skater!.. — Åh, hvad tänker du på .. endast li