Om Rysslands tvenne sednaste krig emot Turkiet åren 1SI0 och loll, samt åren 1828 och 1829. (Forts. fr. N:o 259.) Ryssarne äro icke starka nog att med fördel kunna passera Donau och börja ett fälttåg. De hafva i furstendömena ännu icke mera än 70 å 80,000 man, en otillräcklig styrka för att försöka passagen öfver Donau och Balkanbergen, med fästningar i ryggen. De kunna ej heller, under en så långt framskriden årstid företaga långa belägringar, dem de skulle nödgas afbryta vid vinterns annalkande. Ottomaniska arm6ben deremot, hvilken i alla de befästade platserna äger nycklarne till Donau, och icke har något att frukta för sina båda linier, slodoch Balkan-linierne, hvilka äro väl befästade, kan utföra öfvergången, antingen vid nedre eller öfre Donau, och taga en god position i Vallachiet, i någondera af Ryssarnes slanker, samt hålla dem i schack, derigenom att den omsorgsfullt befäster sin ställning och lagar så, att den har fri reträtt till Donau, från hvilken flod den i alla fall icke bör aflägsna sig längre än två eller tre dagsmarscher. Correspondenterne tro allmänt, att Omer Pascha ämnar öfvergå turkiska delen af öfre Donau vid Widdin, en befäst stad, och att intaga Craiova, hufvudstaden i lilla Vallachiet, dit man säger att Ryssarne ännu icke framträngt. Han skulle der befinna sig i Ryssarnes högra flank, och vara betackt af Olta (på kartorna kallad Aluta), en stor flod, som flyter ifrån norr till söder och utfaller i Donau vid Niko