Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. J går asten bekommo vi utlandsk post med tidningar från Köpenhamn af d. 5, från Flamburg af den 3, från Paris och från London af d. I dennes. Från Konstantinopel har man telegrafnotiser af d. 24 Oktober, men från krigsteatern har man icke senare underrättelser än af d. 28 samma månad. . TURKIET. Det bekräftar sig från flera håll, att Turkarne med en betydligare styrka gått öfver Donau. Ofvergången har ägt rum på minst 2:ne om icke 3:ne punkter. Hufvudstyrkan har gått öfver från den emellan Widdin och Kalafat belägna ön i floden, hvilken Tur: karne för detta ändamål förut (d. 17 Oktober) besatt och befästat. Genast efter tilländalöpandet af de 15 dygnen, inom hvilka Ryssarne skolat utrymma Donausurstendömena, lät Omer Pascha den 26 begynna med att slå en bro öfver till Kalafat, och den 28 kl. 2 e. m. passerade han Donau. Uppgifterna cm den styrka, med hyilken han inryckt i Wallachiet, äro naturligtvis mycket olika. Somliga säga 20,000, andra 36,000, andra åter 60,000 man. Om Turkarnes öden på venstra stranden har man inga vidare underrättelser, än dem en skrifvelse från Wien af den 31 Oktober meddelar, enligt hvilken deras tillämnade framryckande på vägen till Krajova skall hafva misslyckats. Ryssarne, heter det, drogo sig i början tillbaka, för att vinna terräng, men utvecklade sedan så starka kolonner, att Turkarne snart åter tågade tillbaka till Donaustranden. Det vid sjeffva floden belägna Kalafat är imellertid i deras händer och torde de der t. v. söka att fatta fast fot. Omer Pascha hade, när han verkställde Donauöfvergången, på fickan sultanens order att till den 1 November uppskjuta sientligheternas början, men lemnade dem naturligtvis utan afseende, då de innehöllo det uttryckliga vilkor, att de blott gälde för det fall, att fientligbeterna icke redan börjat och denna början redan var gjord genom affären vid Isatschka. Om denna assar har Nat. Zeit.! följande att anföra: Ryska slotiljchesen anhöll hos kommendanten å fästningen Isatschka om obehindrad sörbifart. Ehuru denne var beredd att bevilja denna anhållan, förklarade han sig dock icke kunna garantera för att garnisonen icke emot hans befallning sköt på fartygen, hvarför han tillrådde att flotiljen måtte söka att om natten smyga sig förbi fästningen. Den ryska chefen ville dock icke foga sig häri, och den bekanta tilldragelsen ägde rum. Andra berliner-tidningar berätta, att den ryska slotiljen, som var bestämd till städerna Galacz och Brailas beskydd, natten emellan den 21 och 22 sramträngde på floden och dervid understöddes af den på venstra Donaustranden i Bessarabien stationerade Liderska korpsens batterier. Ryssarnes förlust uppgifves i dessa tidningar till 50 döde och sårade. Lloyd meddelar, efter en skrifvelse från Belgrad, att de vid serbiska gränsen och vid Sofia samlade trupper, cirka 50,000 man, den 22 Oktober af Omer Pasha fått order att i ilmarscher framrycka mot Donau till Widdin och att de allaredan äro på marsch. Enligt underrättelser från Bucharest har furst Gortschahoff anhållit om förstärkningar. Den under hans befäl stående styrka skall icke utgöra mera än 80,000 man, af hvilka han icke kan samla mer än 50,000 på en punkt. I händelse de begärda förstärkningarne ej anlända i rättan tid, måste G, utrymma Wallachiet, enär Omer Pascha kan passera Donau med 100,000 man utan att blotta försvarslinierna i sin rygg. Alla berättelser öfvensstämma deri, att ryska trupperna i Donaufurstendömena äro mycket medtagna af sjukdomar. Ofvanstående berättelse låter mycket troligare än den mening, som Wienerbladet Wanderer uttalar, enligt hvilken Turkarnes öfvergång af Donau skulle kunna anses hafva skett med Ryssarnes tysta samtycke, för att nu låta traktaten i Balta-Liman, som tillstädjer ett samtidigt inryckande i Donaufurstendömena af begge makternas trupper, blifva uppfylld. Ryssarne kunde då, heter det, inskränka sig till besättandet af Moldau, en gränslinie blifva dragen och underhandlingarne fortsättas. Detta torde dock endast vara en from önskan, som icke har någon utsigt att gå i fullbordan. J. de Constantinople förmäler, att den vid turkisk-ryska gränsen i Asien uppställda armå redan råknar 49,000 man och med lätthet kan uppbringas till 85 a 90.000 man. Sam