Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1853, sida 2

yngste af studenterna, — hvad vänskapen andå är för en herrlig gåsva! Den slyktar inte, den liksom kärleken . . den lefver genom tiden och öfver tiden! . Ja, då den är sådan som vår, — sade Albert G., en liten blek yngling, med markerade drag och eldig blick, — ty inte sannt, vi ska ju altid förblifva vänner, hvart än ödet må föra oss? — Altid! altid! — utropade alla i det glasen klingade och blickarne strålade af fröjd. — Jag har en id6, — ropade triumserande den tredje af studenterna , Harald N., — en skön, en gudomlig ide! vill ni höra den? — Nåväl, låt oss komma öfverens om att träffas i dag efter trettio år! . Herrligt! .— utropade Gustaf. — efter trettio år; vi äro då redan gamla, såvida inte döden redan satt ett mål för vår tillvaro! . ja, låt oss träffas, och öfvertyga dem, som betvifla vänskapens evighet, om deras kortsynhet och och elakhet, (Forts.)