Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1853, sida 1

— Uerre jemini! — utropade hon när hon kom i dörren — här ser snyggt ut! . Carin! du tar genast och skurar här . . flytta ut allt det der skräpet så länge .. och gör väl rent I öfverallt! Carin lät inte säga sig det två gånger. Inom kort voro alla speldosorna utflyttade på vinden, och viskan i full fart på assessorns fridlysta gols. Den största speldosan stod likväl qvar på ett af borden, och när Carin åter började på att städa i ordning, så tog hon tingesten Som hon kallade den, i närmare skärskådande. I detsamma kom assessorn hem. Elter vanligheten skyndade han opp till sitt kära vindsrum för att förlusta sig bland sina vänner . men, o fasa! hvilken syn mötte icke der hans ögon ! Medusas hufvud kunde icke haft värre verkan på vår stackars assessor. Han såg sina speldosor, sitt lifs skatter hopraffsade i en hög på gollvet, och midt på den sordna drottningen satt en grå katt och slickade gravitetiskt sina tassar. Hvilket helgerån! Med ett ski af förtviflan rusade assessorn in i sitt rum, blek och med gnistrande ögon .. pigan som stod fördjupad i sina betraktelser öfver speldosan, ger till ett rop och släpper handlöst skatten i golfvet, der den med en sorglig klang föll sönder i bitar.