Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1853, sida 2

———— lig diplomatisk sinhet, i det hon skickade Carlsson till assessorn för att råda henom att fria till enkan och till speldosan .. ty dessa tu voro ett. Assessorn tvekade länge .. han hade blifvit van vid sin frihet, och hyste en instinktartad motvilja för giftermål . . men det gällde ju en speldosa som var tre tum större än hans egen. För ett sådant pris skulle han kunnat vara färdig att på nytt göra om Herkules storverk, — Jasons eröfring af det gyllene skinnet, — eller hvilken galenskap som helst. Han skulle varit redo att skaffa oss jernvägar eller att taga igen Sveaborg, — begge två nästan lika vidtutseende saker. Ja, jag tror nästan att om en ny Mefistofeles kommit att hjelpa honom, så hade han sålt sig med hull och hår -— för en speldosa. Och Gud vet om han inte gjorde det — ty sex veckor derefter gifte han sig med fru Sara. Dagen efter brölloppet var vår goda assessor lycklig som en sjutton års yngling som tror att han kan få polissonger — han omfamnade, — inte sin hustru, men sin kära speldosa, och han tyckte sig vara en Cräsus, en Tantalus — det vill säga innan denne fick sin obehagliga diet-kur. — (Forts.)