Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1853, sida 2

upptog kreaturens ättlängd frän den 6:te ända till d. 12:te generationen, och första dagens försäljning blott af kor och oxar uppgick till 9,300 127. st., för 62 sålda kreatur (alltså öfverhufvudtaget 150 177. st. — 1,800 rdr bko — för kvarje kreatur.) En ko, Duchess, uppgick till 700 guineer (öfver 14,000 rdr rgs) och en af samma race till 600 guineer. Andra Duchess-kor uppgingo till 400, 350 och 300 guineer. Tjuren Duke of Glocester, betaltes med 650 guineer: Duke of Vork , a F icp a med 500, Norman med 100, Francisco med 150 o. s. v. Dessa siffror synas för oss nästan otroliga: Likväl är det icke blott i England den förädlade boskapen stigit till detta värde. Åsven Amerika har begynnt med ifver omfatta denna vigtiga del af ett lands hushållning, hvarpå såsom exempel må anföras några priser, till hvilka engelska racekreatur blifvit sålda i Förenta Staterna. Under loppet af sistl. Juni ösversändes från England till Kentucky en hop kreatur, af hvilka en del blifvit sålda på auktion i medlet af Augusti. Resultatet af denna auktion blef en ofantlig vinst å den amerikanske importörens sida, oaktadt de höga priser kreatur äga i England. En ung oxe Chilton? kostade i England 600 doll., (en dollar omkr. 4 rdr rgs sv. m.) betaltes i Amerika med 3, 005 dollars; Diamondkostade i England 630, betaltes i Amerika med 6,001; en ko Lady Stanhope kostade i England 375, betaltes i Amerika med 1,500; Mazurka kostade i England 600, betaltes i Amerika 3,050 0. s. v. I samma förhållande betaltes äfven sårGdumsar såldes i Amerika för 710—I, OI0 doll. och moderfår gingo från 150 till 270 doll. Härtill må slutligen läggas en uppgift om en auktion å Cheviotsår i Dumfrieshire i Skottland. Tjugo fyraårs gumsar såldes för tillsammans 228 17. st., sål. omkr. 11 17 (132 rdr bko) stycket. Högsta priset för en gumse var 54 127. (648 rdr bko.) Vi halva trott att dessa uppgifter, hemtade ur fullt pålitliga källor, skola vara af intresse för svenska jordbrukare, såsom visande hvilken stor framtid äfven den svenska boskapsskötseln kan hafva. I förädlingen af våra kreatur och förbättringen på mångfaldigt sätt af våra ladugårdar äga vi nu, sedan den engelska marknaden blifvit fri och exporten dit blifvit öppnad, en i hög grad mäktig häfstång till upplyftande af vårt jordbruk och hela vårt nationella välstånd. Mången anser en sådan framtid vara aflägsen, derföre att saken fordrar alltför stora förberedande åtgärder och omkostnader, för att målet skall kunna snart uppnås; men om de omkostnader nedlades härpå, som nu nedlaggas på den olyckliga bränvinshandteringen, skulle lång tid icke åtgå innan Sverge blefve ett land, som exporterade stora qvantiteter af både ladugårdsoch jordbruksprodukter. Naturen har skänkt oss rika tillgångar i detta fall, likasom vårt land, som kallas fattigt, i allmänhet äger de de största naturliga tillgångar på allt, som kan göra ett land rikt och mäktigt. Vår jord, ända långt ofvan Dalelfven, är lika fruktbärande som de mest bördiga länder i Europa, och står häri betydligt öfver åtminstone hela norra delen af Tyskland; längre upp hafva vi ypperliga betesmarker, på hvilka boskapsskötseln skulle kunna högt uppdrifvas; dessutom äga vi ännu ofantliga skogar, hvilka om skogshushållningen rätt sköttes, skulle kunna för alla tider gilva oss en stadigvarande trädvaruexport på millioner; vi äga omätliga förråder af de ypperligaste jernmalmer i verlden; vi hafva rika fiskerier på våra strömmar och vid våra utsträckta kuster; vi hafva öfverallt sorssar till bedrifvande af alla möjliga sabriksanläggningar; vi hafva slutligen en folkstam, som kanske är den mest härdade och intelligenta i verlden; — skola vi då behöfva hafva ett fattigt land, ett land uppfylldt af proletarer? Fosterlandsvännen kan medj glad tillförsigt —