Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1853, sida 1

och fru Sara tyckte att det ena var så godt som det andra. Dessutom hade fru Sara äfven en filantropisk åsigt af saken. Hon tyckte det nemligen vara synd att en man skulle så förslösa sina egodelar, och tänkte alltid för sig sjelf: Vänta mig! lyckas jag att bli frn i huset, så skall han minsann slippa att vurma på speldosor!.. Sådana vore fru Saras tankar, då det ringde på förstugudörren, och pigan öppnade samt kom in och sade till att assessor B. önskade tala med frun. — Bed honom stiga in — sade fru Sara, i det hon kastade en första blick på sin toalett, och en annan på speldosan som tronade midt på bordet, — men var mycket artig, hör du det, Stina! — la-a, — Så llensislickan i det hon gick. Nu gäller det, tänkte Sara för sig sjels, och befann sig i ungefär samma sinnesstämning som en fältherre, ögonblicket förän bataljen börjas. Dörren öppnades, och in trädde vår goda assessor, mäkta förlägen och ännu mera stel och nyrakad och putsad. — Mjukaste tjenare .. hm! hm! — stammade assessorn — är det enkefru Gnathenius som jag har den äran att tala med?.. — Ja, min herrc — sade Sara med sir sö