Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1853, sida 2

— — armbågen, omkring sin rörliga lekamen, så börjas en rörande scen. Han går då ifrån den ena till den andra och säger dem ett vänligt ord, smeker dem och talar till dem som om de vore lefvande väsen, och under allt detta lyser den goda gubbens öga af en så oskrymtad förtjusning, att man skall vara bra elak för att skratta åt hans passion. Tvenne gånger i veckan består assessor B. sig med en för honom oskattbar njutning. Han läser då igen alla dörrar, slår ned rullgardinerna för alla fönster, drar derpå upp alla sina speldosor, och sedan lägger han sig på sin soffa och njuter himlens salighet i detta virrvarr af olika melodier. Hvar och en kan föreställa sig huru detta bör låta. Knappt har en dosa börjat med Bevare Gud vår kung förrän den andra drar på med Gubben Noak, och från ena vrån hör man Allons ensants de la patrie, i det från den andra en liten dosa surrar på med Teljevisan. Två stycken stå bredvid hvarandra på ett bord, och medan den ena långsamt reciterar: Ack hur hastigt slyktar ej minuten, så sjeskar den andra på med Mollberg höll slaskan, Åc. Åc. . . Och öfver allt detta den stora dosans sim