Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1853, sida 3

förklarade dätyå aft-nan Åcke vVille våga försöket. Jag ages dig! utbrast då Napier. Vänta Met. sade-Jonglören, låt mig se er venstra hand! stra handen framräcktes, och efter att hafva granskat den förklarade mannen helt lugnt att han ville göra konsten. Men hvarföre vill du göra den med min venstra, men icke med min högra hand ? frågade generalen. — Derföre att den högra är mycket inböjd midtuti, så att jag lätt kunde hugga tummen af; den venstra deremot är mera flat, och faran är således mindre. Napier häpnade. Jag blef rädd, tillstod han; Jag var nu ösfvertygad att konststycket berodde på en utomordentlig särdighet i att föra klingan, och hade jag icke nyss förut i min stabs närvaro tillrättavist mannen för hans förmenta bedrägeri, så skulle jag rent ut sagdt hafva dragit mig ur spelet. Emellertid tog jag citronen i handen och utsträckte armen. Jonglören ställde sig i position och klöf med ett raskt hugg citronen i tvenne hälfter. Jag kände eggen af klingan på min haud, som om en kall tråd drogs derösfver. Och, tillade han, sådana fäktmästare var det som våra tappra krigare besegrade vid Miani.