Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1853, sida 3

Styckegods. Rysk trättrådfglact. Af det i Ryssland så allmänt rådande mutsystemet medelas i ,Nordisehe Bilder,, af Ed. Osenbriiggen, följande karakteristiska drag. En ung man ärfde en betydlig landtegendom i guvernementet Moskva. En af hans grannar ville begagna sig af den unge mannens oerfarenhet och ovana vid affärer till att göra anspråk på en ansenlig skogssträcka. ÅÄrstagaren vände sig till sin Onkel, som rakade vara president i just den rätt, inför hvilken processen skulle förekomma, och efter att hafva meddelat honom alla omständigheter vid saken, frågade han honom till räds, huruvida han skulle inga en obillig förlikning eller låta det gå till process. Onkeln svarade: Så som du framställt saken för mig anser jag det otvifvelaktigt att du maste vinna processen( din vederpart har ju alls inga rättsansprak!, — ,Jag tackar er för denna upplysning, bästa onkel, , svarade den unge mannen; men nu far jag be er taga er riktigt af saken, ty jag är tvungen att resa till Moskva för, att ordna de öfriga asflärerna., Onkeln lofvade det, och hans nevö reste till Moskva. Naågra månader sednare berättar man honom att han förlorat sin process; han vill icke tro nagot så oerhördt, men han får snart öfvertygelsen i händerna, och tillika erfar han att anledningen dertill är den att hans onkel latit muta sig med 10,000 rubel. Han beställer genast posthästar, ilar till sin onkel och öfverhopar honom med en ström af förebräclSer. Presidenten hör helt lugnt på och säger slutligen: Na, har du snart slutat dina expektorationer?, Då man icke får svar måste man en gång sluta, och då den unge mannen tystnat säger onkeln: Man har sagt dig att du förlorat din process — det är sant. Man har äfven sagt dig att jag tagit 10,000 rubel för att låta din vederpart vinna — det är också sant. Men hör nu hvarsöre jag handlat sa. Din vederpart var mycket angelägen att vinna processen; jag erfor att han kunde använda 10,000 rubel derpå, men också icke mera. Hade jag nu latit dig vinna processen, hvilket du rätteligen bordt göra, så skulle han gatt med sina penningar till Petersburg och vunnit processen i sista instans, i stället för att du nu kan taga dessa penningar, appellerar till senaten och vinner processen. — Rörd omsamnade nevöen sin ädle onkel. (S. P.) IMBArseende. En hr v. Grenus från Gentye hade länge förgäfves anställt undersökningar efter ett hans barn, som blifvit honom frånröfvadt af hans sränskiljda hustru. Då underrättar honom en Clairvoyante att barnet skulle finnas i ett landthus nära Konstanz. Hr v. G. skyndar till det uppgifna stället och finner der verkligen den äfvenledes af somnambulen uppgifna svärmodren, men barnet var kort förut undanfördt äsven härifrån af sin moder. Be Indiska jonglörernas färdlgket vitsordas af följande anekdot, som den nyligen aflidne general Napier, enligt ClObe, brukade berätta. Efter ett fältslag i Ostindien besökte en ryktbar jonglör det engelska lägret, och visade sina konster för generalen, hans familj och stab. Bland annat klöf han med ett sabelhugg en citron eller apelsin, som låg i hans medhjelpares flata hand. Generalen, som trodde att det var bedrägeri med i spelet, erbjöd sin egen hand för experimentet och utsträckte högra handen. Jonglören betraktade handen en stund uppmärksamt, och