Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1853, sida 2

för att gå till rådhuskällaren och läsa tidningen. Der samlas några gubbar, lugna och sörståndiga män som han sjelf, och man dricker sin lilla oskyldiga romtoddy, medan man glammar om editt och datt. Tidningen inspekteras derpå, men min vän Stille är inte nyfiken på hvad som händer och sker, han hoppar öfver politiken, och är under en half timmas tid grundligt sysselsatt med att läsa annonserna, alla utan undantag. Sedan han fullgjort denna skyldighet mot sig sjelf, går han åter hem klockan åtta. Han omtalar nu för Lisa allt nytt han vet i annonsväg, man äter qvällsvard, och efter en timma lägger man sig, man sofver om natten utan att drömma, och vaknar nästa morgon för att börja en ny dag lik den förra: Hvad tycker du om ett sådant lif? Säg mig, du uttröttade, lefnadsmätte, orolige ande, som hela din tid igenom jagat efter fantömer — — som brunnit för det ädla, upphöjda, herrliga i lifvet, — som sökt det skönas förtrollade paradis, för att stanna i hopplöshetens sandöken — som läppjat på ljusets bägare för att endast så mycket klarare skåda det vanskliga hos verlden, hos det sköna, hos dig sjelf, — hvad säger du om ett sådant lif? Verlden skall kanhända prisa dig som tänkare,