Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1853, sida 1

varit oordningarne i hufvudstaden, hade de afhört H. M:s yttrade sarhåga för hufvudstadens ösverrumpling genom yttre fiender, till följd af vissa fortsatta smädelser, utan att föreställa H. M. vigten af att meddela dem sina anledningar och utan att lugna H. M. i dess föreställning, att oroligt sinnade medborgare ökat antalet af de yttre fiender, som H. M. då trott kunde riket ådragas; således genom sin tystnad gifvit konungen anledning, att vidhålla tankan om dessa oordningars farliga beskaffenhet, utan att de någonsin hafva framställt några medel till afhjelpandet af en så betänklig landets ställning. Vi fråge blott, om ett större bevis kan erfordras att desse rådgifvare misskände nationen, misstrodde lagarnes kraft, samt derigenom sjelfve vållade, så väl konungen som folket oro, och staten onyttiga kostnader. Ja, man fann ej engång, att rådgifvaren i kommandomål gifvit några bestämda föreskrifter till trupperna om hvad de, i allmänhet vid dylika tillfällen, borde iakttaga, hvilket sannolikt mycket bidrog till de beklagliga uppträdena. I afseende på förhållanden som rörde rikets embeten och tjenster, såg man styrelsen, oaktadt Rikets Ständer långt förut (1823) anmärkt, alt flera högre beställningar innehades af endast tillförordnade embetsmän, fortsätta detta system. Ja, då man såg t. o. m. ledamöter af högsta domstolen förvalta andra embeten, en ordin. häradshöfdinge justitiekanslers-embetet; en statssekreterare förrätta presidentbesattning, en annan ett landshöfdinge-embete o. s. v., var det då underligt om enhvar klandrade ett förhållande, som måste utöfva menlig inflytelse, genom minskning såväl i säkerhet som i juridisk och moralisk ansvarighet, på embetsmännen i deras embetsutöfning. Oaktadt konungen hade föreslagit och ständerna 1834 fattat förberedande beslut om en förändring af statsrådets organisation, hade ingenting af rådgifvarne blifvit gjort, för förslags upprättande till statsdepartementernas stater, och arbetsordningar, hvilket bordt lemna ledning för bedömmandet af organisationens ändamålsenlighet och kostnad. De hade underlåtit, att afstyrka förändringen med myntoch kontrollverken, innan vederbörande kollegier, derom blifvit hörda, och tillstyrkt inrättandet af extra tjenster i tullverket med högre lön än de ordinarie i samma befattningar, samt dessa tjensters tillsättande, oaktadt vederbörandes tvetydiga yttranden om de föreslagnes skicklighet. Vi förbigå här de många bevis, som från förvaltningen af statsmedlen under 1830:talet kunde hemtas för påståendet, att rådgifvarne äfven i det afseendet, på klandervärdt sätt underlåtit, att iakttaga rikets sannskyldiga nytta; och vilje här blott erinra om de stora utgifter, som derunder drabbade hufvudtitlarne, t. ex. genom interims-löneregleringar af embetsverk som ej blefvo beståndande; afvensom att genom ett, vida utöfver hvad brukligt och behöfligt ansetts, långvarigt qvarhållande i statskontoret af öfverskotten å statsinkomsterna, onödiga ränteutgilfter ådrogos riksgäldskontoret; samt att rådgifvarne lemnade flera bevis uppå huru obenägna de voro, att söka inskränka