Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1853, sida 1

Således sortgick handeln i den lilla staden, lugnt som förr, oberoende af både statshvälsningar och karantäner, — och skakningarne inom verldshandelns område hade der inga värre dyningar, än kanske några skillings påökning å kaffe och socker .. ett öde, som stadens fruar fördrogo med äkta spartanskt tålamod. Gubben Malm, Jannes principal, hade en tid varit krasslig och besynnerlig .. en dag blef Lisa inte lite förskräckt, när hon fick se den af henne stoppade eftermiddagspipan stå orörd i sin vrå, och gubben sittande blek i sin stora ländstol med skinndynorna. — Herre Gud! utropade den goda Lisa, i det hon lutade sig öfver honom — är farbror sjuk? Hur i Herrans namn är det fatt? .. — Hm! .. ingenting — pustade gubben, — pe Janne komma in .. Jag har någonting att tala med honom om .. Och Janne kom in, och det blef en sörsarlig uppståndelse, ty gubben föll i den ena svimningen efter den andra. Slutligen hemtade han sig genom Lisas och Jannes förenade omsorger, så mycket att han kunde tala, och nu bad han Janne och Lisa att komma närmare. — Hm! .. hörpå mina barn, jag märker nu att det snart är slut med mig . . . jag ser att jag måste slå igen, och att hvilan kommer