Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1853, sida 3

—Ph ;U allt bko. eller vid bristande bötestillgång afstraslas med 4 dagars sängelse vid vatten och bröd samt 3 veckors enkelt sängelse. Z nonden Magnus Svensson från Råhult i Partilleds socken, hade natten till den 20 dennes, genom olofligt tillgrepp, förlorat 2:ne å hans ägor fällde almträd, användbara till snickeriarbeten. Sedan han upptäckt stölden och af synliga spår förnummit, att tjufven begifvit sig hit till staden, har han hos härvarande snickare anställt efterspaning och hos snickaremästaren Rosberg påträffat blockarna, hvilka då redan befunnits asskurne i 5 stycken. Med anledning häraf företogs polisundersökning sistlidne gårdag, dervid Magnus Svensson och Rosberg voro närvarande. Svensson föregaf, att han på rotändan kände igen de hos Rosberg påträffade almblocken vara desamma som blifvit honom frånstulna. Rosberg ville väl icke bestrida möjligheten deraf, men sade sig hafva köpt ifrågavarande block af en bonde dagen förut och derföre betalt 6 rdr, ett vanligt pris för dylikt rått virke. För att bestyrka sin äganderätt till blockarne begärde Svensson uppskof i målet, som af poliskammaren beviljades med förständigande till Rosberg, att under tiden icke använda eller förskingra blockarne. Natten till sistlidne Söndag, kl. emellan 12 och 1, föröfvades å Gamla Lödöse en djerf inbrottstöld, hvarvid varfsägaren derstädes G. A. Lundgren, frånstals 600 rdr rgs kontanta penningar, en förläggsked, 4 matskedar, en strösked, 3:ne theskedar och en snusdosa af silfver samt diverse klädespersedlar och toilettsaker. De närmaste omständigheter med detta inbrott, enligt ett polis-kommissarie Flygare tillställdt bref, voro följande: att 2:ne karlar inträngt uti Lundgrens sängkammare, hvarest han och hans hustru logat och sedan de, som varit försänkte i en djup sömn och icke förmärkt när bosfvarne inkommit, af dessa blifvit väckte, hotades de med pistoler och andra mordvapen, om de icke genast framlemnade hvad de ägde i penningar och andra dyrbarheter. Sålunda hotad sökte Lundgren förgäfves utverka något rådrum under förhoppning till hjelp; men då tjufvarne satte en pistol för bröstet på honom med bestämd befallning att genast lyda deras tillsägelse nödgades han till dem utlemna alla de penningar, uppgående till ofvannämnde belopp, som han hade i kassan, hvarefter de sjelfve visiterade husets gömmor och medtogo de öfrige sakerne. Ehuru Lundgren straxt efter sedan bofvarne aslägsnat sig hoppade ut genom ett fönster för att se efter hvilken väg tjufvarne tagit, lyckades det honom likväl icke att få reda härpå. Annu har, oaktadt noggranna esterspaningar af kronobetjeningen i orten, några spår af tjufvarne icke kunnat upptäckas eller anledning till misstankar mot någon der omkring boende yppats. — Drängen Olaus Andersson, i tjenst hos pastor Ekman på Trållered å Hisingön, var inställd till polisförhör, för det han ur en af stora torgets bazarbodar, hviken innehafves af reserv-konstapeln Löf, förliden Onsdag tillgripit en ylle bundtröja och en dito halsduk, dem han, troende sig obemärkt, stoppat innanför sina kläder och hvarmed han sedermera aslägsnat sig, men, eftersatt af ägaren, dervid måst återställa. Vid förhöret påstod Ol. Andersson, att hans afsigt aldrig varit att stjäla persedlarne, utan endast för att visa dem för några sina bekante, som uppehållit sig i grannskapet, för att med dessa rådgöra, huruvida han borde betala så mycket, som derför begärts. Härvid upplystes dock att Olaus Andersson ingen gång yttrat åstundan att köpa någon bundtröja eller halsduk, än mindre frågat pris derå och således icke kunnat erhålla någon uppgift å priset. Poliskammaren förviste härefter undersökningens vidare fullföljd till stadens rådhusrätt och förklarade Olaus Andersson skyldig att träda i häkte; hvarmemot denne på det högsta protesterade och erbjöd sig först att ställa borgen för sin person, om honom tillätes att få vistas på fri fot — och sedermera att deponera penningar, för möjligen blifvande böter. Det halp dock icke, utan han fick krypa i kurran.