Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1853, sida 1

kiner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (ötvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 250.) — Välan! då får väl lyckan dömma oss emellan, och inträffar den man, sade Jörringer. Framåt folk och grip honom lefvande. Under detta uppträde, som föregick inom ett ögonblick, hade ingen fästat sin uppmärksamhet på Pal. Då sjökonungen släckte lampan, hade han tyst och hastigt skyndat ut ur salen och ned till vaktstugan för att kalla sjökonungens folk till hjelp; men Jörringer hade varit betänkt på allt, och posterat vakt utanför dörren, innan han lemnade den. Då Pål kom ned på gården, afväpnades han af Alrik, som med en brinnande fackla i ena handen och svärdet i den andra ilade upp till salen. I detta ögonblick var det som Jörringer besalte soldaterne att bemäktiga sig Einer. Riddarens ankomst hejdade angriparne, han lemnade facklan till en af sitt folk och störtade in ibland manskapet fram emot sjökonungen. Facklan kastade sitt röda sken öfver hvarje föremål i salen; man såg Einer stående midt på golfvet i lutad ställning, stödjande sig mot den jernbeslagna stridsklubban; hans blick lågade, hans ställning och miner uttryckte en mans bestämdhet, som beslutat att segra eller dö. Framför sjökonungens fötter låg spionen, liflös utsträckt och blödande af det dödande slag, som