Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1853, sida 3

Landsorten. Upsala d. 18 Okt. Vid ransakning med de för Ulanderska stölden tilltalade personer har häktade förre vaktdrängen Kihlgren begärdt att enskilt höras, då medbrottslige och misstänkte utfördes och Kihlgren gjort följande, såsom det syntes fullt uppriktiga och sanningsenliga bekännelse: genom öfvertalande hade en skoarbetare och lönnkrögare Lindqvist, som för någon affär ville hämnas på hr Ulander, slutligen lyckats förmå Kihlgren att lofva sitt biträde till oftanämnda stölds begående jemte Lindqvist och en skoarbetare Walin, hvarefter dessa trenne aftonen förut sammanträffat hos Lindqvist i Törnlundska gården och der afbidat tiden till omkring kl. I på natten, då de, för sedde med en centrumborr, 2:ne yxor och en jernstör, börjat borrningen å boddörren, hvilken Kihlgren verkställt efter Walins anvisning, huru och hvarest den borde ske. — Walin hade aftonen förut i boden innevarit och köpt snus för att dervid närmare undersöka lokalen —, men borrningsarbetet hade de många gånger måst afbryta vid personers förbigående på gatan, så att detsamma icke hann fullbordas förrän ester kl. 3 på morgonen, då dörrarna öppnades och kassakistan bars ut samt ned genom Smedsgränd till planen utanför fru Blads gård, der bottnen sönderhöggs med yxa, sedan sidan omkring läset ej kunnat sönderslås, hvarefter penningarna uttogos, kistan kastades i ån jemte centrumborret och de miudre sedlarna delades hos Lindqvist i hans hustrus närvaro, men de 2:ne 500 bko-sedlarna behöllos af Lindqvist, som ej ansåg rådligt att vexla dem härstädes utan skulle detta ske i Stockholm så snart ångfartygen åter kommo i gång. Walin och Lindqvist, åter införde, nekade till all kännedom härom, förmenande L., att en tjufs ord intet vitsord hade emot en så hederlig karl som han. Under tiden lyckades enskildt att bringa hustru Lindqvist till liten uppriktighet, och vidgick hon sedan inför rätten hvad hon förut enständigt nekat, att mannen ifrågavarande natt verkligen varit ute och hemkommit först frampå morgonen, men sade sig aldrig hafva åsett delningen eller ens hört talas om någon stöld. Både Lindqvist och hustrun insattes genast i häkte. På Lindqvist hvila misstankar om många andra stölder, som härstädes blifvit begångna och hvilka äfvenledes nu torde kunna honom öfverbevisas. Vid sedermera hållet polisförhör har äfven Lindqvist erkännt sitt brott och riktigheten af Kihlgrens berättelse, äfvensom att han eger de 1000 bko inlagde i en silfversnusdosa och undangömde någorstädes i sitt hem, hvarest kunde han då icke minnas emedan han vid tillfället gått i dimman, när de gömdes. I samma gård, der häktade Walin i ett rum sammanbor och lefver med hustru Pettersson, som, ehuru hon ligger tillsammans med Walin, dock ställde sig sullkomligt okunnig om stölden och sade sig ej ens veta att Walin ifrågavarande natt utevarit, oaktadt hon derunder varit uppe, anträslades i ett stenröse undangömdt det silfver, som nyligen bortstals i Björkby, G:la Upsala, bestående af 1 större och 2 mindre silfverbägare, 1 sockerskrin, 1 sockertång, 1 gräddsnäcka och åtskilliga matoch theskedar. Man har sålunda här lyckats upptäcka det, eller åtminstone några af det tjufband, som i staden och nejden länge våldfört eganderättens helgd. En skicklig handläggning af detta mål torde derföre kunna leda till vigtiga upptäckter om många begångna stölder samt förekomma ännu flera, Som Säkerligen ej uteblifvit om dessa tjufvar gått lösa under vintern. (Ups.) N——.—— —mAG— II . 9