Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1853, sida 1

och sick mig en ny liten Inger, som jag kallade Anna, till skillnad ifrån den andra. — Men din broder, frågade Anna, huru gick det för honom ? — Min broder är en rättskaffens man, svarade sjökonungen, och ehuru han var illa sinnad emot mig, så var han dock stoltare och modigare än de flesta; stackars karl, hans öde gick honom hårdt till bjertat, men hvad kunde väl jag göra vid den saken? I detta ögonblick inträdde en tjenare i salen och anmälte för Einer, att en främling kommit till borgen och bad om nattherberge. — Hvarifrån är han? frågade Einer. — Han säger att han är skickad ifrån riddar Ebbe på Nebbegård. — Nå då är det troligt att han behöfver qvällsvard, sade sjökonungeu leende, om det eljest är något bevändt med hvad som star i visan att: Ebbe från Nebbe Med svennernas skara Skall utan båd föda och bränsle ju vara. Låt honom stanna qvar öfver natten, och laga så att det inte fattas honom något. IIvart ha ni fört honom ? d — I gästrummet, som ligger åt strömmen till. — Kalla upp honom hit, ropade Einer, innan tjenaren gick; jag skulle vilja höra något nytt ifrån landet, eftersom jag sjelf måste hålla mig vid hemmet, lik en fågel i bur. Tjenaren gick och återkom en stund derefter, åtföljd af fremlingen. Det var en liten, smalaxlad man, med ett listigt och förslaget ansigte, omgifvet af ljusgult hår. Hans blå ögon voro i ständig rörelse, och tycktes icke fästa sig på något bestämdt föremål. — Välkommen, min gosse! ropade sjökonungen till