Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1853, sida 1

biner Trane. Medeltidsberättelse, srån Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 249.) 0 tala inte derom, bad Inger i det hon fattade Einers hand, låt oss glömma det förflutna. — Nej, låt mig hellre berätta det, sade sjökonungen, det är bättre att gossen hör sanningen ur min mun, än att andra sedan för honom berätta historien förfalskad. Fru Inger kastade en smärtsull blick på Pål och Anna; Einer stödde sitt hufvud emot båda händerna och stirrade ned på bordduken. — Min bror upptäckte att jag höll af Inger, sade han en stund derefter, och min fader blef mycket uppbragt deröfver. — Han dog i det han förbannade mig, tillade han långsamt och ihåligt. — Sedan jagade de mig ifrån hus och hem, fridlös som den vilda fågeln, men jag tog min käresta med mig på min häst och red bort med henne, liksom du ville göra, min gosse; sedan for jag till sjös och hon följde mig. — Ja, fortfor han med mild och darrande stämma, och lade sin arm omkring Inger, Du har varit mig en god och öm maka, och vi två hafva lefvat mången natt som varit mörk som tartaren, och mången dag, som varit Värre än natten! Vilja menniskorna hafva krig, sade jag till mig sjelf, så skola de få sin vilja fram, och jag slogs tills de hådo om fred, och tills jag blef den man jag är, derpå byggde jag mig ett hus här på Treldenes,