Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1853, sida 1

biner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (örvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 247.) — Du Einer har lofvat bort Anna! utbrast fru Inger bestört. — Ja visst. . — Då kommer mitt hjerta att brista, sade Anna med stilla gråt. — Ja, mitt också, inföll Pål dödsblek. Den sorgen blir för tung att bära. Gud gifve att jag lage i min graf! Ä — Du får bjuda till att glömma Anna, sade sjökonungen lugnt. . — Nej, Einer Trane! Ni måtte inte veta hvad kärlsek är, eftersom ni anser det för möjligt. Sjökonungen svarade endast på det sättet, att han räckte fru Inger handen, och kastade på den unge mannen en förebrående sidoblick. . . — Vår lycka blef om intet, ehuru vi hoppades så mycket, hviskade Pål till Anna i en förtviflad och smärtfull ton. o — Hvem är det då, som du lofvat mig till? frågade Anna häftigt. — Det är en redbar man, min lilla dotter, svarade sjökonungen, och han har hotat, att derest jag inte samtyckte, Åså skulle han sadla en håst, såtta dig framför sig på den, och rida sin våg hårifrån, och aldrig mera komma tillbaka.