Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1853, sida 1

belägenhet, i det hon med en vänlig blick räckte honom handen och sade: — Tror du då inte, Pål, att jag redan vet hvad du vill såga, och hvad som framkallar rodnaden på dina och Annas kinder? Här har jag ju suttit och sett eder gå och tala med hvarandra nere i trädgården, och jag skulle väl vara en dålig moder mot min enda lilla dotter, om jag inte hade ett uppmärksamt öga på hvad hon företar sig och vakade öfver hennes oskuld. Men jag kände dig, Pål, och satte hela mitt förtroende till ditt ärliga hjerta. Må derför Gud välsigna edert förbund! jag har redan uppsändt mången bön till Gud sör eder båda, och hädanefter skall du, stackars gosse, Som inte har någon moder, vara min son, lika väl Som Anna är min dotter. Påls ögon strålade af en fuktig glans; han knäböjde vid Annas sida och hviskade. — Ack, min goda fru! jag skall blifva er en god son, det kan ni vara försäkrad om. — Jag vet det, Pål! svarade modren rörd, i det hon strök sin hand öfver hans lockiga hår. Derpå litar jag också fullkomligt. — Men Einer Trance! utbrast Pål ängslig. Han... — Ja, Einer är var gemensamme herre och husbonde, svarade frun, i det hon steg upp. Nu gå vi att höra hans vilja! Inger lemnade rummet, Pål och Anna följde henne. — Hon är så god och så mild, hviskade Anna, och lyfte sina tårade ögon upp till honom. 0, om du kände henne så väl som jag! — Du skall inte vara rädd för min fader; jag har återfått mitt mod. Min mor förmår mycket öfver honom, och talar nog för OSS. Tiden att besöka sjökonungen tycktes emellertid icke vara lyckligt vald i detta ögonblick, ty just då de öppnade dörren, hörde de Jignom gifva en af sina tjenare . 4 — Å