Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1853, sida 1

kiner Trance, Medeltidsberättelse, srån Danskan. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 244.) Hela muren i närheten var uppfylld af krigare, hvilka med nysikna blickar emotsågo det förestående skådespelet. Plötsligt slet sig riddaren lös med ett häftigt rop. — Bedjen alle Gud för hans syndiga själ! ropade han med hög och kraftfull stämma, och stirrade upp till det brinnande tornet. — Vid alla onda andar, tror jag inte, att fruktan plötsligt gjort vår riddare vansinnig, utbröt marsken leende. Hvad menar du med dina böner? Svaret var öfverflödigt, ty i samma ögonblick hördes ett genomträngande ångestskri, och då man följde den rigtning, hvari Alrik fortfarande stirrade, såg man en man stående i en af tornets skottgluggar, och skarpt belyst af elden innanför. I denne man igenkände alla Iver Totting. Obekant med Palsgård, hade han först tagit miste om vägen, och då han ändtligen fann dörren, så stängde lågorna utgången för honom och drefvo honom från det ena stället till det andra, tills han nästan halfqväfd af rök och hetta sökte sin tillflykt i skottgluggen. Väpnaren utsträckte bäfvande sina händer, hans rop blefvo mer och mer förtviflade och smärtfulla ju närmare elden kom honom.