ILDIAHMOUmnIng I orientaliska Irågan. C00UCII I116. nade, att Europa var Ryssland tacksamhet skyldig för dess bemödanden att befria de kristne från Islams förtryck. Det bästa vore att låta Ryssland ostördt gå på och icke lägga det några hinder i vägen, ty hade man att välja emellan Turkiet och Ryssland, så måste man af såväl religiösa som statsekonomiska skäl förklara sig för det sistnämnda. Turkiefs eröfring af Ryssarne innebar icke någon fara för det öfriga Europa. Han för sin del vidblel sin åsigt, att Ryssland försvagades i samma mån det utvidgade sitt gebit. Bright höll sig specielt vid de stora kostnader, som krigsrustningarne och de stående härarne förorsakade, och yttrade den fruktan, att England, om det fortginge på den banan, som det beträdt, inom några få år skulle förvandlas i ett dårhus. Under den önskan att det brittiska lejonet, som börjar att lida af ålderdomssvaghet, måtte lägga sig till hvila, föreslog han en öfverenskommelse emellan England och Frankrike om ömsesidig minskning af de stående härarne och flottorna. En intressant episod under denna fredskongress var den gamle berömde amiralen Sir Charles Napiers uppträdande, hvilken kommit för att bekämpa sredsvännernas principer. Den tappre amiralens ord skördade starka bisallsyttringar, äfven af sjelfva fredsvännerna! Hrr Cobdens och Brights försvar för Ryssland visar till hvilka orimligheter ensidigheten i åsigter kan leda. TURKIET. En notis icke utan vigt är, att Ulemas förklarat, att de skatter moskåerna äga i guld och silfver och hvilka, enligt koran, samlas och förvaras till bestridandet af religionskrig, i det ögonblick skola varda utlemnade till regeringen, då krigssörklaringen emot Ryssland afgått. Underrättelser från Smyrna i Triest. Zeit. bekräfta fullkomligt, att amerikanska konsuln i nämnde stad, hr Offley, vägrat emottaga Kossta och afsända honom till Förenta Staterna. Skälen för hans vägran äro följande: 1) Han är icke beroende af amer. beskickningen i Konstantinopel och emottar inga befallningar derifrån, utan blott från Washington; 2) Han känner amerikanska författningen fullkomligt och kan derför icke öfvertaga Kossta under vilkor att afsända honom till Amerika. Antingen är Kossta Amerikanare eller Österrikare; är han det senare, så måste han utlemnas till Österrike; är han det förra, så kan han som fri man vistas, komma och gå, hvar och hvarthän han behagar. Hr Brown, sekreterare vid amerikanska beskickningen i Konstantinopel, som kommit till Smyrna, för att arrangera saken, sökte nu förmå franska konsuln, under hvars vård Kossta befinner sig, att utlemna honom, men detta misslyckades äfven, enär hr Pichon (franska konsuln) förklarade, att han, enligt träffad öfverenskommelse, blott kunde utlemna Kossta med österrikiska och amerikanska konsulernas gemensamma bifall. Kossta sjelf förklarade, att han under dessa omständigheter på intet vilkor skulle lemna sitt fängelse i franska lazarettet. På grund af den kännedom, som man nu har om det svar, som amerikanska regeringen gifvit på de östra makternas protest, kan med säkerhet sntagas, att hr Offley får medhåll hos sin regering. Kossta-affäåren blir imellertid allt mer och mer intrasslad. AMERIKA. Man läser nu i New-Yorks tidningar Förenta Staternas regerings svar på de europeiska makternas not i Kossta-assaren. Denna statshandling upptager med dithörande officiella depescher öfver 8 spalter i New-YorkHerald. Dess längd utesluter alltså hvarje tanke på ett återgifvande af densamma. Vi inskränka oss till att antyda de satser, som deri blifvit utvecklade. Dessa äro följande: 1) Kosstas arrestering och fängslande utgöra olagliga handlingar, som icke kunna rättfärdigas. i 2) Förenta Staternas president långt ifrån att samtycka till sångens osverantvardande i österrikiska generalkonsulns i Smyrna händer, väntar, att kejsaren af Osterrike skall vidtaga lämpliga åtgärder för Kosstas återförsättande i samma ställning, hvari han befann sig före sin arrestering. 3) I det ögonblick som Kossta arresterades, ägde han försvar af Förenta Staternas nationa. litet, hvilka hafva rätt, att, om de så anse för lämpligast, till honom utsträcka sitt beskvdd.