Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1853, sida 1

liner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af e. —n.) (Forts. fr. N:o 242.) Ett nytt hopp vaknade hos Totting; han föll genast på den tanken, att Christines närvaro kunde blifya till hans fördel, och svarade: — Jag höll just på att söka dig, Christine, men Jörgen hindrade mig, och nu, lofvad vare Guds heliga moder, att du kom! Det skändliga våld, som han vill utöfva på mig, har då åtminstone ett vittne. — Hvad har du i sinnet emot min förmyndare? — Jag vill straffa honom för hans ogudaktighet. — Han vill stänga in mig här i rummet, så att jag olycklige skall omkomma i lågorna. — Du — Jörgen! utbrast Christine, med ett uttryck af fasa och afsky. Nej, det är omöjligt. Så dåligt kan du inte handla. — Det är ändå sannt, svarade Totting, som Jörringers tystnad ånyo ingaf ångest. Bed för mig, Christine! fortfor han och fattade hennes hand. Dig skall han höra och lyda din vilja. Och har jag syndat, så gif mig för Guds skull åtminstone tid till bot och bättring. Jag skall godtgöra allt igen! — Du måste skona honom, Jörgen! bad Christine. Du vill väl inte att jag skall förlora den sista återstoden af förtroende och vänskap för dig? — Ack, ni vet inte hvad ni begär, lilla Christine, sade Jörringer vemodigt. Men det får väl så vara, Gå