Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1853, sida 1

kiner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (örvers. af 6. —n) (Forts. fr. N:o 241.) Utanför i korridoren hördes svärdsklang. Jörringer gick efter ljudet, och i detsamma han öppnade dörren såg han Alrik, blek och utmattad, nedlutad öfver jägaren, som krökte sig tillsammans med genomborradt bröst och utstötte förbannelser emot riddaren. — Slottet brinner! ropade Jörringer. Fienden larmar nere på gården, allt är förloradt, min herre! ni måste fly. — Nej aldrig, svarade Alrik bestämdt, den konsten har jag ännu inte lärt mig. Jag stannar här och kämpar så godt jag kan. . — Ni måste fly! återtog Jörringer, om jag också skall bära er bort i mina armar. — Och i detsamma han sade detta, slog han sina armar omkring riddaren, lyfte honom upp och bar bort honom såsom ett litet barn. — Ni är en för god hjelte att falla för en lönnmördare, sade han, i det han gick fram utåt korridoren. Med Guds hjelp blir det väl bättre tider, och Danmark behöfver alla sina tappre män. Dessa ord och den fysiska styrka, som Jörringer använde, lugnade riddaren; han lät bortföra sig utan att göra motstånd och sade till Jörringer: — Jag hörde striden, som du bestod för min skull, och jag förbannade ödet, som förlamat mina krafter,