Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1853, sida 3

Styckeg ods. Trenne nya Vigtiga upptäckter hafva blifvit gjorda i Piemont. IIr Parigi har uppfunnit en inrättning till förhindrande af stötning och skakning å ångvagnarne. Telegrafdirektören Bonelli har applicerat de elektriska strömmarne på jacquard-väfveriet. slutligen skall en kemist från Spezzia hafva uppfunnit ett exploderande ämne, hvars verkningar uppgifvas vara 14 grader (?) starkare än krutets. Blad ur ,Stockholms Mysteriernas, portfölj. M var en äldre man, en klok affärsman. Arbetsam, allvarlig och icke utan fyndighet, förvärfvade han småningom en icke så obetydlig förmögenhet. Redan hunnen till ett femtiotal af år, beslöt han att gifta sig. En intagande god och älskvärd qvinnas kärlek, var det enda, som saknades i hans lycka. Innan kortivar han också gift med en täck blondine, om ett par och tjugu år. De stunder, han kunde draga sig ifrån affärerne, förflöto nu i ett trefligt hem, förljufvadt af behag och ungdom. På hans sällhets himmel höjde sig dock snart ett moln. Han började nemligen misstänka sin hustrus trohet, och allt som anledningarne växte, flydde lugn och frid ifrån honom; men han egde ännu intet säkert bevis, och tyst slöt han misstanken inom sig. Man säger att qvinnan är fyndig; men en svartsjuk man är det icke mindre, En afton, då han Satt inne hos sin hustru, inträdde B. B var en ståtlig, hygglig och interessant man, ett af dessa Stockholms-lejon, som aldrahelst besöka de hus, der det finnes unga och vackra fruar. Samtalet var snart i gång. Man talade om dagens små tilldragelser, om Spektaklerna, om sista konserten, om litteratur och musik. M trodde sig märka att vissa hemliga blickar vexlades emellan hans hustru och B, men låtsade ej derom, utan visade sig omisstänksam och glad. Under det man skrattade och skämtade, fattade han sitt beslut. Efter ett kort besök i sin frus toilett, der han försedde sig med något, som behöfdes för hans plan, återkom han lika underhållande och bratsam, som förut. Men ett ögonblick sednare tog han ljussaxen, för att putsa ljusen, hvarvid han likväl afsigtligt fumlade till, så att ljusen släcktes. Hans unga fru ville väl genast skynda ut, för att andskaffa en tändsticka; men mannen bad henne sitta stilla och klappade henne dervid vänligt på hakan och munnen, åtagande sig att sjelf hemta tändstickan. När han vände tillbaka — efter några minuters frånvaro — drog han eld, tände ljusen — och se — ej mindre hans fru än äfven vännen B:... voro sotiga om munnen. M hade i sin frus toilette försedt sig med svart tandpulfver och dermed sotadt ned henne, när han klappade henne om hakan. (Ost. Corr.) —h AAt.tt—