och nu ITUuK1ta ac att Ö771 4 080808 bufslarne. Hela landet tycks vara siendtligt stämdt emot Mandschuerne och kommer att förklara sig på insurgenternas sida, så snart desse först kommit in i Peking. De äro noga underrättade om allt hvad som föregår i landet. Så var t. ex. en betydlig penningsumma för de kejserliges räkning på väg ifrån Canton; då afskickade de ifrån Nanking en truppstyrka af 4000 man, som tog penningarna och förde dem till Nanking, samt passerade derunder två gånger den kejserliga armåen i godt behåll. Våra officerare och konsulatets tolk emottogs af dem på det vänligaste, dock uttryckte de den önskan, att Europeerne icke måtte komma på besök till dem, ty de kejserlige kunde litt slå hufvudet af dem och sedan skjuta skulden derför på insurgenterne. I sina meddelanden voro de mycket förbehållsamma, på det att deras operationsplaner icke måtte blifva förrådda; detta oaktadt tyckas de kejserligen ändtligen inse att de blifvit narrade, och aftåga så småningom ifrån Tschiang-Kiang-fu. För öfrigt misströsta de sjelfve om att kunna återvinna någon af de förlorade städerna, och bekymra sig mera derom huru de skola få opium, än om att föra krig. På 20 jonker, hvilka besöktes af vårt folk, funno de nästan endast opiumätare; mandarinerne höra utan undantag till detta slag. Sjelsva amiralen, som nedkom i vär båt, insomnade redan efter få minuter. Öfverhufvud bekymra sig desse herrar officerare om ingenting, och äro fullkomligt belåtna om det endast skjutes åt alla håll från deras fartyg, liksiltige, huruvida någonting träffas eller om något finnes att skjuta på. Hafva de blott rätt dugtigt fyrat på, och icke sjelfva blifvit skjutna i sank eller tagna, så skicka de regelmässigt en segerbulletin till kejsaren. Revolutionen vinner mer och mer popularitet, och det synes verkligen underligt, när man betänker huru många af chinesernes känslor blifva sårade af insurgenterne. Man kan deraf draga den slutsatsen, huru litet älskad dynastien måtte vara i landet. Christna religionsböcker, i synnerhet af Shangtung, hafva under de sednaste månaderna varit mycket eftersökta. Andra vilja åter hafva både böcker och lärare, hvilka undervisa dem i insurgenternes religion. De sednare äro mycket nöjda med de resultater, hvilka hittills visat sig, och tro sig om två månader vara vid målet. Den i Tsching-Kiang-fulkommenderande generalen yttrade sig sålunda: ,Jag är visserligen gammal, men vill ändå åtaga mig att slå hvarenda en af de tolf karlarne, som stå här midt emot. Våra musköter — sade han, då det var fråga om vapen — Åklicka visserligen ofta, emedanskrutet är dåligt, och knallåsgevären förstå vi oss inte rigtigt på, och äfven om vi det gjorde, så kunde vi dock inte tillverka knallhattarne; lansarne deremot klicka aldrig, och för dem hafva de kejserlige en synnerlig respekt. Det större antal jonker, som utskickades ifrån Pei-ho för att hemta spanmål, återkommo tomma, emedan folket nästan öfverallt vägrade att betala skatt. Lugnet var ofta stört i trakten, emedan regeringen med våld ville indrifva skatterna; den måste dock öfverallt gifva med sig. DANMARK. Folkthinget har d. 12 dennes begynt diskussionen af det nya grudlagsutkastet. Detta är den för Danmarks framtid vigtigaste sak, som riksförsamlingen haft att behandla allt sedan det konstitutionella statsskicket infördes 1 detta vårt grannrike. Det utkast till en författning för konungariket Danmark, om hvilket här är fråga, öfverlemnar åt höga vederbörandes godtycke att i den blifvande helstatsförfattningen bestämma om flera af danska folkets dyrbaraste frioch rättigheter. Det behöfver t. ex. endast nämnas, att skatte-bevillnings-rätten är stympad och tryckfriheten aldeles utelemnad. Att döma af den diskussion, som d. 12 ägde rum i folkthinget vid första behandlingen af detta utkast, kommer det att möta ett starkt motstånd från folkrepresentationens sida. Vid denna diskussion höjde ingen talare sin röst till försvar för utkastet, men väl flera emot detsamma. Bland dessa opponenter märka vi Tscherning, Lindberg och Monrad. Man saknade, yttrade Tscherning, i utkastet många paragrafer, utan att vara förvissad om deras upptagande i helstatsförfattningen; dem kunde man dock ej låta utgå, innan man visste hvad som skulle träda i stället. Han föreslog att alla paragrafer, som voro uteslutna i utkastet derför att de antagas höra till helstatsförfattningen, skola upptagas i ett tillägg till den nya danska grundlagen; detta tillägg skulle först bortfalla, antingen när helstatsförfattningen upptagit det, eller riksdagen beslöt dess upphäfvande, eller ombud från alla rikets delar sammankallades till den gemensamma författningens granskning. Lindberg beklagade, att många och väsentliga bestämmelser al grundlagen, t. ex. om tryckfriheten, voro uteslutna ur den nu föreslagna grundlagen och helstatsförfattningen skulle ju gilvas al kungen allena. Ått behandla utkastet, innan man äger någon kännedom om helstatsförfattningen, vore detsamma som att gå blindbock. Han ansåg derför, att andra behandlingen borde uppskjutas tills man kände utkastet till helstatssörsattningen. Premierministern försäkrade, att Lindbergs fruktan för tryckfrihetens inskränkning var aldeles ogrundad. Monrad ville lika väl som Tscherning göra koncessioner, men så fordrade han ock, att man till gengäld fick veta, hvilka inrymmelser man i helstatsJES JE Sr 1 I rg (