7 Å K AERRR FAS EMS Rårandc Kolerafallen på Sandens marknad lemnar en anonym insändare följande upplysningar. Då, enligt hvad som förekommer i N:o 232 af Götheborgs H. o. S. Tidning d. å. det beställsamma ryktet lärer hafva utspridt, att, hvad beträffar de tvenne å Sandens marknad i kolera insjuknade ocb aflidne män, man åsidosatt, hvad mensklig känsla bjuder, samt i sin spärrningsifver lemnat de sjuke utan tillsyn och värd, anser sig en vän af sanning uppfordrad att om rätta förhållandet lemna upplysning. Den af de båda männen, som först insjuknade, infördes af sin broder visserligen ej i någon annan bostad än 9 . . . den de från början intagit i en lada, men saknade ingalunda vård, enär hans broder, som väl var den närmaste dertill, vårdade honom, och dessutom en i orten praktiserande läkare genast efterskickades och ankom till den sjukes hjelp. Provincialläkaren i Uddevalla efterskickades äfven, men var af embetsförrättning hindrad att samma dag utresa. Emellertid hade förstnämnde läkare förklarat den sjuke vara af kolera smittad, hvadan vakt ställdes vid dörren till logen, för att hindra allt onödigt berörande med den sjuke, hvilken följande dagen på f. m. afled. På e. m. samma dag insjuknade brodern, hvilken, oaktadt han i ett närbeläget torp genast intogs, och så väl af den af församlingen antagna sjnksköterskan som af den så fort som möjligt ankommande provincialläkaren vårdades, icke desto mindre i den mest svårartade kolera afled. i Detta är nu med verkliga förhållandet öfverensstämmande, och dessutom torde den omständighet, att en man, som alltid samvetsgrant uppfyller, hvad han anser rätt vara, för närvarande är ordförande i Foss pastorats sundhetsnämnd, utgöra en borgen för, att man vid merberörde tillfälle handlat så samvetsgrant som omständigheterna medgåsvo. Vän af sanning. Vi beklaga, att dessa upplysningar icke kunna synas oss fullt tillfredsställande. I oförminskad kraft, icke vederlagdt, utan bestyrkt, qvarstår det faktum, att man inspärrat den friske vestgöthen med hans kolerasjuke broder i en lada. Det var för att vårda den sjuke, säger man. Men hvad gaf man honom då att vårda den sjuke med? Fick han några medikamenter, några sängkläder, något friskt vatten åtminstone? Ins. upplyser ej derom, men vi ha anledning att tro att detta ej skedde. Vidare: ville den friske brodren sjelfvilligt dröja hos den sjuke? Sökte han alldrig tillstånd att komma ut, men blef derifrån hindrad? Se der de frågor vi velat skola genom laga undersökning utredas, emedan Svenska lagen har allvarsamma straslbestämmelser mot dylika inspärrningar. Att ortens praktiserande läkare ankom till den sjukes hjelp, är en vigtig upplysning; men vi tillåta oss ännu en fråga: gick denne läkare in till den sjuke? Eller hvad hjelp lemnade han honom? — Det heter, att vakt ställdes vid dörren till ladan, för att hindra allt onddigt berörande. Detta hade varit i sin ordning — men vi fråga ännu en gång: var då någon beröring, ens den nödvändigaste, medgifven? Vi tvisla derpå. Den anonyme Ins. har således ej kunnat häfva de skrupler, som slera med oss hysa rörande denna tilldragelse, hvilken, helt naket framställdt, är den, att en frisk person blifvit inspärrad ihop med en sjuk, och att båda kort derpå, sedan den ene erhållit ingen, och den andre för sen hjelp, asledo. Detta är faktum, och vi återkomma dertill, att en laga undersökning bör anställas, för att utröna de närmare, möjligen mildrande omständigheterna.