Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1853, sida 1

Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 240.) Då Jörringer denna afton såg jägaren smyga sig igenom utfallsporten, var han öfvertygad om hans förräderi, och ansåg det för sin pligt att underrätta riddaren derom. Han gick derför genast upp i slottet och kom in i Alriks rum. Allt var tyst och stilla. En liten lampa stod på bordet och kastade sitt ljus öfver sängen, der Alrik låg och sos. Jörringer tyckte det vara synd att väcka honom, och satte sig på en stol i rummet utanför, i afsigt att vänta tills riddaren vaknade. Så förslöt en stund. Den föregående dagens ansträngningar hade utmattat Jörringer. Hans ögon slötos, och det dröjde icke länge förrän han föll i en lugn sömn. Dörren till rummet hade han låtit stå på glänt, då han gick in. Då Tyskarne kommo upp i korridoren utanför riddarens rum, stannade de och lyssnade. De hörde Jörringers djupa andedrag innanför och sågo det svaga skenet af lampan. — Fyra emot en! hviskade Totting, i det han bemödade sig att dölja en viss darrning, som öfverföll honom vid tanken på det afgörande ögonblicket. Det tycks mig dock vara nog! Jag skall fatta posto vid den här dörren, så att ingen kan komma honom till hjelp, under det ni ären derinne. Och nu till verket.