Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1853, sida 2

om orsakerna till Ladugårdsskötselns låga ståndpunkt i vårt land samt om ängsv attning. Äfven detta ämne hölls vid Landtbruksmötet i Lidköping en diskussion till besvarande af följande fråga: Hvilka åro de mest framstående orsaker, som i vårt land våsendtligen och allmännast hindra ladugårdsskötselns fortkomst till den höjd densamma måste uppnå, för att motsvara ej mindre åkerjordens behof af ökad gödselkraft, ån ock jordbrukarens förväntan att af denna nåringsgren vinna högre afkastning? Först yttrade sig häröfver prof. Arrhenius, med en utförlig utveckling af de efterfrågade orsakerne. — Djuren hafva ej blifvit väl behandlade; man har hvarken skaffat dem tillräckligt foder, eller egnat dem rigtig skötsel och omvårdnad. Det är en allmänt vedertagen sed, att man beräknar afkomsten utaf en ladugården efter kreaturens antal, icke, såsom man rätteligen borde, efter det foder som på dem användes. Man har för få kreatur, heter det. Intet söreställningssätt är origtigare. Följden häraf har blifvit, att spanmålsproduktionen blifvit öfverhandtagande, under det odlandet af sodervexter försummats. ÄÅkerjorden har vext till en onaturlig vidd, så mycket menligare som odlandet af rotfrukter ej blifvit allmänt. Häraf har uppstått ett system, som ganska träffande blifvit kalladt: svältsystem, hvilket ännu är temligen allmänt vid våra ladugårdar. Förrän bättre åsigter i detta sall göra sig gällande, är det omöjligt att komma till något bättre resultat. Vidare har man ej fästat tillbörlig vigt vid valet af djur för påläggning. Man vill göra sitt pålägg vid jultiden, på det att kalfvarne skola kunna släppas på bete till sommaren. Det beror på en tillfällighet, hvilken ko som kalfvar vid den nämnda tiden, och slumpen får således bestämma pålägget och den blifvande afveln. En stor anledning till detta sätt att gå tillväga ligger ock deri, att man ej haft någon konstant race, så att en god ko ofta kunnat lemna en dålig kalf och en medelmåttig ko en god. kalf, hvadan man föreställt sig att det ej berodde på afvelsdjuret. Ännu mindre har man frågat efter tjurarnes beskaffenhet. I större byalag håller man ofta en tjur gemensamt, som går i tur. Hurudan han är frågar man föga efter; blott det kan bli afvel. Under uppvexten få djuren icke blott otillräckligt foder, utan äfven en dålig behandling, hvartill bidrager dels okunnighet och vårdslöshet å tjenstefolkets sida, dels bristande uppsigt å husböndernas. Man vet hvarken huru kreaturen behandlas, eller hvad de afkasta, utan allt får gå på ett måfå. Numera finnas vackra undantag från detta sätt att gå tillväga, men de äro dock blott undantag. Till följd af dessa förhållanden har man ej förstått att draga all den inkomst man kunnat ur ladugården, hvars produkter man ej vetat att rätt tillgodogöra sig. Skall ladugårdsskötseln vinna framgång bör den alltså bedrifvas på ett motsatt vis mot hvad hittills skett. Man bör företaga noggrannt urval vid afvelns påläggning, omsorgsfull skötsel vid uppvexten, god fodring, samt genom god aflöning och heder åt ladugårdspersonal skaffa de bästa och ej de sämsta vårdare för kreaturen. Vidare bör man genom ymnig sodring söka bereda sig god mjölkafkastning, som med goda methoder bör förvandlas till smör och ost, eller ock vända sin uppmärksamhet åt producerandet af goda slaktkreatur. IIittills har man lagt sig för mycket uteslutande på mjölkproduktionen, men om kreaturen hållas ständigt i godt bull, så kunna de ej blott lätt fetas, utan äga i hvarje ögonblick ett köttvärde, om någon olycka skulle tvinga till deras slaktande. Det inträffar alltid någon tid då djuret mäste utgallras, och då är det en stor fördel, att det alltid är vid godt hull. I detta hänseende äga de vid stamholländerierna använda kreatursracerna ett gifvet företräde. Och det är angeläget att skaffa sig djur, på hvilka man kan med fördel använda sitt foder. För allmogen, när såsom i Skåne byalagen gemensamt hålla sig en tjur, är det af vigt att skaffa sig en sådan af bästa race. Det borde på olika orter finnas föreningar för sådant ändamål och allmogen bordet