Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1853, sida 2

Ja LUll M. IA UKU. kl. 9 f. m.. ... 956. 533. 329. 94. Derifrån till d. 13 Okt. kl. 9 f. m. ... 8. 5. 9. — Tillsammans 964. 538. 338. 88. Hvaraf på sjukhus — 254. 160. 42. Och inom enskiltahus — 284. 178. 46. Majorna: Insjukn. Döde. Tillfriskn. Qvarl. Från sjukdomens början till d. 12 Okt. kl. 9 f. m. ... 433. 169. 226. 38. Derifrån till d. 13 Okt. kl. 9 f. m... 2. — 8. — Tillsammans 435. 169. 234. 32. Hvaraf på sjukhus — gå. 64. 6. Och inom enskilta hus — 76. 170. 26. På morgonen i dag inträffade vid härvarande hamn, vid den s. k. långa bron, en olyckshändelse, under omständigheter, som ej kunna lemnas utan uppmärksamhet. En man, hörande till ängsartyget Kommendörkaptens besättning eller eljest anställd vid detta sartyg, råkade, under bemödande att utbreda en presenning ösver bron, att salla i sjön. En mängd menniskor tillströmmade och ifrån det midt emot liggande Arvika kommo genast per sonermed räddningsapparater, som nedkastades i vattnet till den drunknande. Denne höjde sig flera gånger öfver vattenytan, men lyckades ej få tag i något af räddningsmedlen; icke heller lyckades en kort härpå anländande roddbåt att fatta tag i mannen, som alltså, efter en kort kamp, drunknade. Detta skedde i en mängd menniskors åsyn, strax bredvid bron! Det märkligaste af allt är dock, att besättningen på Åkommendörkapten, dit mannen hörde, under hela det afgörande ögonblicket, ej tog ett steg för att biträda vid räddningen. Drifne af personers rop, som indignerades af denna omenskliga likgiltighet, togo några man på kommendörkapten sig ändtligen för, att söka nedhala den upphissade jullen, men denna hängde likasom fastfrusen, och då den slutligen kom ned i vattnet var det försent. Lika glädjande det är, att få anteckna sådana drag, som vi nyligen gjort, då vi omtalat D:r A. Keys frimodiga handling, att kasta sig i vattnet och rädda ett drunknande barn, en handling, som lyckligtvis ej saknar motstycken; lika nedslående är det att nödgas berätta en sådan händelse som den i dag passerade, hvilken vittnar om en oerhörd kallsinnighet, klenmodighet och rådvillhet hos dem som åskådade deu. — Ett rätt eget mål har nyligen blifvit at regeringen afgjordt. En svensk man, snickaremästaren A. P. Holmgren, en tid bosatt i Havana, ingick der, år 1849, äktenskap med Fredrika Wilhelmina Hagemeister. Som i Havana icke fanns någon Luthersk församling eller prestman, ingicks åktenskapsförbundet inför svenske och norrske konsuln i Havana, i närvaro af tillkallade vittnen. Hr Holmgren och hans fru ansågo sig nu såsom lagligt förenade makar, men då de hemkommit till Sverge och anmälte sig att blifva inskrifna i Kristine församlings Tyska afdelning i Götheborg, nekade vikarierande pastorn vid denna församling, C. Prehn, att i kyrkoboken inskrifva såsom laggifta makar Holmgren och hans hustru, samt deras barn, en dotter, såsom i lagligt äktenskap tillkommet. Häröfver klagade hr Holmgren hos härvarande konsistorium, under yrkande, att konsistorium måtte förständiga pastor Prehn, att i församlingens längder anteckna H. och hans hustru såsom lagligen gifte, ehuru icke vigde, samt deras barn såsom i lagligt äktenskap födt; hvarförutan hr Holmgren hegårde konsistorii utlåtande huruvida, i händelse af sörekommande vigsel, denna icke borde utan lysning och deraf beroende åtgärder af pastor Prehn meddelas. Genom utslag d. 27 sjsti. April förklarade konsistorium, att ifrågavarande förbindelse endast vore att betrakta såsom en trolofning, hvilken måste, såvida kontrahenterne