honom, om han ej sunne det fördelaktigare att sälja af dem förut? Håller magistraten så dålig polis, att man hindrar bonden köra fram till torget, om han behagar? Det är rörande att förnimma hurusom det är magistratens deltagande för den fattigare befolkningen, som framkallat kungörelsen. Men bor då denna befolkning omkring torget och är det de förmögnare, som göra de der uppköpen i förstäderna? vi tro ej vi misstaga oss, om vi misstänka att välloslige magistraten har gjort sig förfallen till en smula skrymteri, och att det i sjelfva verket är rådhusets ledamöter, med sina fruar, som bo omkring torget, och hvilka derföre i sitt eget intresse skrifvit förordningen, dervid man likväl ej aktat för rof, att kasta en filantropisk mantel af nog genomblicklig art öfver sitt beteende. Att denna misstanke äger någon grund visar sig äfven af följande utgjutelse i den fordom mycket demokratiska Landskrona-korrespondenten, en utgjutelse, som ger anledning förmoda, det äfven boktryckeriet eller redaktionsbyrån ligger närmare till torget än till förstäderna. Det heter nemligen i sagde blad: -Länge har man med förargelse fått beskåda den osed (Sic!) som alltid varit rådande, den nemligen att en del Schåare och deras vederlikar ute å förstäderna uppköpa hvad och andra landtmannaprodukter, Som voro ämnade att torgföras. Hvad detta i flera hanseenden har för ett menligt inflytande tro vi oss icke behöfva påpeka.Såvida nu ej i Landskrona schåarne och deras vederlikar utgöra den förmöguare befvlkningen, hvilket vore en högst ovanlig casus, så reducerar sig väl det verkliga förhållandet dertill, att Magistraten, naturligtvis af ömhet för den fattigare besolkningen, förbjudit försäljningen af lissmedel förrän de komma till torget, på det de förmögnare der skola kunna i första rummet utvälja hvad de önska. Landskr. Korresp. har rätt i att man ej behöfver -påpeka detta förhållande; det talar verkligen för sig sjels. Men som det ej är orimligare än mycket annat i vårt kära land och som motstycken dertill förekomma på andra ställen, hade vi väl ej fästat oss så synnerligen vid sjelfva det välvisa förbudet, om icke det uttryckta vackra deltagandet för -den sattigare befolkningen, hade synts oss förtjena ett erkännande i vår otacksamma tid. födoämnen