111111010O IVA 1k BV Br MR och Balkanbergen, samt upprätthålla curopeiska jemnvigten såsom den är bestämd i traktaterna. Vidare yttrar Presse, alt den innerligaste öfverensstämmelse råder icke blott emellan engelska och franska regeringarne, utan ock emellan befälhafvarne för de. begge eskadrarne. Morning Chronicle af d. innehåller i ett extra-bihang följande depesch: Wien d. 3 Okt. Notiser från Konstantinopel af d. 27 förmäla, att statsrådet uti en stor sammankomst, hållen denna dag ), beslutat förklara Ryssland krig. Uti en sjerde upplaga af samma tidning finnes en annan depesch af följande lydelse: Emot de 4 makternas råd har sultanen undertecknat krigsförklaringen. Globe beledsagar dessa depescher med följande reflexioner: Man känner den vigtiga nyhet, som meddelats af vår kollega; vi inskränka oss till att förklara, att, ehuru våra egna underrättelser icke tillåta oss att garantera verkligheten af krigsförklaringen, är den dock förtjent af all vår tilltro. Sultanen har d. 27 sammankallat statsrådet, bestående af 120 de förnämsta ministrar, rådsherrar, paschar o. s. v.; frågan om krig eller fred har understälts honom och han har beslutat sig för kriget. Allt detta är utom allt tvifvel. Andra underrättelser förkunna oss, att i samma statsrådsmöte upplästs depescher från Omer Pascha, som lisligt tillstyrka kriget före vinterns inbrytande. Man berättar likaledes, att furst Gortschakoff lät sina trupper företaga rörelser, hvilka liksom antyda en plan att passera Donau för att angripa Turkarne vid Rustschuk. En telegrafunderrättelse i Börsenhalle från Paris af d. 5 bekräftar krigs-förklaringen och tillfogar: Den engelsk-franska flottan skall d. 9 dennes vara utanför Konstantinopel och inlöpa i svarta hafvet, när kriget utbryter. Frankrike och England hafva förkastat de senaste ryska förslagen, och beslutat att understödja Turkiet, i fall Ryssland icke ger efter. De officiella (läs halfofficiella!) bladen yttra sig mycket krigiskt. Våra direkta underrättelser från Paris förmäla visserligen, att det synes säkert, att flottorna d. 9 skola vara utanför Konstantinopel, men nämna ingenting bestämdt om något fattadt beslut af England och Frankrike att understödja Turkiet, ehuru man af de strödda utlåtelserna i de olika bladen kan sluta sig till, att franska regeringen är lifvad af en dylik lofvärd föresats. vi hänvisa för öfrigt till rubrikerne Frankrike och England. Hvad förkastandet af Rysslands senaste förslag beträffar finna vi derom allsingenting yttradt. Kanhända afser denna uppgift Frankrikes och Englands redan förut kända vägran att antaga Rysslands tolkning af Wienernoten, eller skulle möjligtvis med senaste ryska förslagen menas desamma, som af Oster. Cor. blifvit omtalade såsom framstälda af czaren i OlImutz och hvilka denna tidning hoppades skulle leda till orientaliska frågans fredliga lösning? Hvad slutligen beträffar de halfofficiella bladens krigiska yttranden beträffar, så är det i synnerhet Conslitutionel, som i detta hänseende utmärker sig. Det gick i London d. 4 och 5 ett rykte, att fientligheterna redan utbrutit vid gränsen. J. des Debats, som sammanfattar alla de senaste af Londoneroch Wienerbladen meddelade underrättelser rörande turkiska angelagenheterna, anser detta rykte för osannolikt. Till och med om sientligheterna utbryta på gränsen, tillfogar det nämnde bladet, tro vi dock icke, att diplomatien vill öfvergifva sitt verk, hvarpå den nu arbetat i flera månader. Sultanen har förklarat krig emot sina allierades råd; dessa kunna icke bära ansvaret för detta beslut. Det är ännu ingen anledning till att antaga det ett allmänt krig blir den nödvändiga följden af sultanens krigsförklaring. L m.dep. belge sortsar i sitt påstående, att något utbrott af fientligheterna icke är att be fara i vinter. Detta sitt påstående grundar den nu derpå, att Ryssarne skola lika litet våga försöket att gå öfver Donau och angripa Turkarne i deras väl befästade ställning, som Turkarne skola riskera att gå öfver Donau för att angripa Ryssarne i deras ställning uti Donaufurstendömena. Troligast är, menar bladet, att Ryssarne, derest de icke angripas i furstendömena, skola för ögonblicket åtnöja sig med besittningen af dessa länder och der asbida en Am se 19