Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 235.) Åttonde kapitlet. Ett envig. Fjorton dagar sednare hade trakten omkring detta slott antagit ett krigiskt utseende. På omkring två bågskotts afstånd ifrån grafvarna, hvilka omgåfvo Palsgårds grå och mossbeklädda murar, reste sig en mängd små jordkojor, uppförda af grästorf och ris, och midt emellan dessa ett tält med segeldukstak, framför hvars ena ända var planterad en fana, med ett utsydt tjurhufvud, Ludvig Albertsens sköldemärke. Talrika skaror af välbeväpnade män färdades i alla rigtningar utanför hyddorna. En del iständsatte sina vapen; andra hade samlat sig i hopar, spelade och drucko; andra åter voro sysselsatta med att uppställa kastmaskiner, från hvilka då och då tunga stenar slungades emot borgen. På Palsgård voro vindbryggorna uppdragna. Innanför vallarne visade sig här och der ett armborst eller spetsen af en pickelhufva. Alla gluggar i tornen voro tillslutna, med undantag af de tvenne öfversta, ur hvilka man såg de långa bjelkarna af en kastmaskin, som också var i beständig rörelse, och med vida mer förstörande verkan än de belägrandes, emedan man ifrån slottet, som beherrskade den kala trakten, kunde