Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1853, sida 2

— —— Styckeg ods. Mordet på Spetsbergen år 1851. våra läsare påminna sig möjligen att vi nyligen nämnde några ord om bestraffningen för detta hemlighetsfulla mord. Några ryssar, hvilka i medio af sistl. Augusti månad ankommo till Tromsö i Norge, hafva om detta mord afgifvit följande detaljerade berättelse: Från byn Soroka i närheten af staden Kerw utrustades i Maj månad bemälte år en skonert till Spetsbergen, och var bestämd att öfvervintra der. Skonerten fördes af Iwan Goosdaroff, hvilken hade med sig såsom styrman Jacob Isakoff och 7 matroser. Någon tid efter, sedan fartyget anländt till Spetsbergen, yttrade emellertid de flesta af manskapet lust att återvända hem och fordrade, att skepparen skulle föra dem hem före vinterns ankomst. Då skepparen vägrade detta och fordrade, att de skulle uppfylla sina förbindelser, blefvo de, i synnerhet styrmannen, fiendtligt sinnade emot honom. En dag, då skepparen rott i land med 2 matroser, Ivan Siney och Andrei Kulekin, för att skjuta snöripor, hade förmodligen de andra öfverenskommit om att lemna skepparen och de tvenne nämnda matroserne i sticket; ty då skepparen, som först återkom till stranden, ropade efter båt, dröjde det mycket längr innan denna befallning åtlyddes. Ändtligen kom styrmannen och en matros, Gregory, hvilka hade sina gevär med sig. Då skepparen yttrade sitt missnöje dermed att de dröjt så länge, bad styrmannen honom att aflossa sitt gevär, emedan de i motsatt fall icke ville taga honom med sig i båten. Detta gjorde skepparen, men i stället att föra honom om bord befallte styrmannen Gregori att skjuta honom. Denna order blef genast åtlydd; men då skottet förfelade sitt mål, sprang styrmannen i land och upphann snart skepparen, som, förskräckt öfver det passerade, försökte att fly. Sedan han förgäfves anropat styrmannen om att skona hans lif, pekade han på sitt bröst och sade: ill du då ändtligen skjuta ihjäl mig, så träffa mig här, så att jag slipper att plågas för länge. Utan barmhertighet affyrade styrmannen sitt gevär på honom och träffade honom i hjertat, så att han genast föll död till marken. Derefter begåfvo sig mördarne ombord, medtagande skepparens gevär, satte till segel och styrde kursen hemåt. De tvenne man, hvilka voro i land, sågo ifrån en höjd hela den sorgliga tilldragelsen, och funno, sedan de nedkommit till stranden, skepparens döda lekamen, som de begrofvo på stället. Ivan Sinej, som kunde skrifva, ristade i korthet en berättelse om tilldragelsen samt mördarens namn på kolfven af sitt gevär. Emedan de måste frukta att äfven de snart skulle dö på detta öde ställe, der inga lifsmedel stodo att erhålla, begåfvo de sig till en 70 verst (7 mil) derifrån belägen plats, der de hoppades att träffa landsmän; men då de efter en högst mödosam vandring hunnit dit, funno de blott en liten obebodd koja. Så länge de hade kulor och krut, lifnärde de sig med vildt, som de dock måste äta rätt af brist på eld; men då krutet var slut, voro de utan hjelpmedel. Andrej Kulikin dog efter 4 veckors förlopp, och, sedan Ivan Sinej på geväret ristat berättelsen om deras sista öden samt tillagt att han sjelf kände sig ytterst svag och nära döden, hade han förmodligen snart följt sin kamrat. Mördaren och hans kamrater hade emellertid anländt till Berlevåg i Östra Finmarken, sedan dock — enligt hvad de uppgåfvo — tvenne matroser aflidit under resan; en tredje dog och blef begrafven i Berlevåg, efter ankomsten dit. I Berlevåg fingo de derföre tvenne norrmän, med hvilkas tillhjelp de hunno till Vardö, der de, i stället för norrmännen, af en rysk skeppare erhöllo tvenne matroser, med hvilka de och skonerten återkom hem till Soroka. Här föregåfvo de falskeligen att skepparen med det öfriga manskapet omkommit under en fångstresa på Spetsbergen. Då man fattade misstankar om sanningen i dessa uppgifter, blefvo de arresterade; något vidare företogs likväl icke då med dem, eftersom man saknade bevis. Brottet skulle emellertid icke blifva ostrasladt. I Mars månad förlidet år kom ett fartyg från Hammerfest att landa just vid det ställe der Ivan Sinej och Andrej Kulikin aflidit. Den sednares lik fanns ute på marken, och den förres med geväret vid sidan inne i stugan. Sedan liken blifvit begrafna, medtog manskapet geväret, hvarpå hela tilldragelsen var inristad, och förde det till Hammerfest, hvarifrån det med en rysk skeppare kom till Archangel och i guvernörens händer. Denne föranstaltade genast ransakning med mördaren och hans medbrottslige, hvilka vid åsynen af geväret strax erkände brottet och bekräftade rigtigheten af det som var inristadt derpå, så vidt det yar dem bekant. De bekände vidare, att de. då Gregori såsom den, hyilken först skjutit på skepparen, vine hafva befälet ombord, förbittrade öfver denna sjelftagna myndighet