Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1853, sida 3

Sjöfartsunderrättelser. I.YSCKIHI den 3 Oktober. (Från redaktionens korrespondent.) På eftermiddagen sistl. Fredag inkom såsom vinddrifvare: engelska barkskeppet Borneo, kapt. John Husband, hemma i London, kommande från Cronstadt (senast Helsingör), lastadt med jern och trävaror, destineradt till Hull. Fartyget, som afseglade härifrån i dag på morgonen, anträslades i lägervall af skepp. Carl Åsberg, kommande från Norge, hvilken inlotsade skeppet på redden; men som äfven der ingen lots kom till mötes, ehuru alla lotsarne voro hemma, lät skepp. fartyget gå till ankars ute på redden. Oaktadt båda ankarna fälldes, blef skeppet af den svåra stormen drifvet på grund, der det blef stående flera timmar, tills köpingsboarne kommo till hjelp med ett ankare jemte ketting, hvarmed sartyget vindades af, när vattnet ånyo flödade, hvilket inträffade fram på natten. Någon synbarlig skada hade skeppet icke lidit. En brigg, äfven i lägervall, var vid solens nedgång synligkinom lotsstationen; men äfven denne lemnades åt sitt öde af lotsarne. — En fransk brigg anlöpte Gullholmen under sista stormen och 2 norrska fartyg sökte hamn vid Käringön. Några andra olyckshändelser ha icke försports. Hvad som härvid är att anmärka mot lotsarnes bristande påpasslighet kommer kaptenen sjelf att anmäla, enär han sagt sig vilja offentliggöra denna händelse genom London shipping Mercantile Gazette, till ringa heder för värt lotsväsende. Med anledning häraf kan man ej undgå att framställa en fråga: hvarföre Lysekihls lotsar icke såsom andra och enligt lotsförordningen sortera under en lotsälderman? Vid en så vigtig lots-station borde väl ett sådant befäl finnas; men likväl har lotsåldermansplatsen varit vakant i minst 10 års tid. IIelsotillständet här sortsar att vara fullkomligt godt, ehuru kommunikationen är fri såväl till sjös som lands. Vid den dråpliga karantänsinrättningen på Saltö, der hvarken läkare eller befäl finnes, ha tvenne personer aslidit i kolera, eller af elände, hvilketdera vet man icke. Mera härom en annan gång. —— —