begagna vi tillfället att nämna, att den direkta öfverfarten kostar 75 rgs (hälften för barn), då passagerarne skola hålla sig sjelfva med mat. Öfverfarten öfver England kostar för närvarande i ett för allt, från Götheborg till Newyork, 101 rdr 16 sk. res, derunder inbegripet kosthåll på fartyget ifrån Liverpool och underhåll under uppehållet i Liverpool, så att alltså emigranterna ej behöfva hålla sig med mat längre än härifrån och till Liverpool. Ehuru det alltid är en grannlaga sak af en tidning att med något företräde nämna det ena eller andra af handelshus, som bedrifva en viss trafik, anse vi oss dock kunna, utan att bryta mot grannlagenhetens fordringar, i en fråga sådan som denna, der det icke blott gäller penningeaffärer, utan fastmer mångfaldiga menniskors välfärd, upplysa att det nämnda huset, Valentin Lorenz Meijer, hvars agent härstädes är hr C. F. Renberg, har visat sig, genom för alla tillgängliga dokumenter, bedrifva denna emigranttrafik på ett redbart och menniskoälskande sätt, som vunnit utvandrares erkännande, hvartill kommer den fördelen att detta hus äfven har ett filialkontor i Newyork, som alltid emottager deras passagerare och tillhandagår dessa med råd och hjelp på denna ort. Vi hafva dermed alls icke velat säga, det icke äfven de öfriga husen och agenterna härstädes med all redbarhet och omvårdnad tillse emigranternas bästa; men vi hafva blott velat samvetsgrannt upplysa, att nämnda hus, enligt de dokumenter vi haft tillfälle se, lemnar i detta hänseende, såsom det synts oss, en ojäfvig garanti. Härmed tro vi ock att alla de farhågor och alla de rop, som blifvit hörda i afseende å emigranternas blottställande för snikna agenters bedrägerier, äro fullkomligt vederlagda hvad Götheborg angår. Blisva de utvandrande i amerikanska hamnar utsatta för trakasserier, så borde, efter hvad vi förr yttrat, svenska konsulaterna uppmanas att deremot taga några försigtighetsmått, till emigranternas betryggande. Såsom allmänheten af kungöranden i tidningarne erfarit, öppnades Götheborgs Arbetsbyrå med början af denna vecka. De stora fördelar den ovilkorligen skall bereda både arbetsgifvare och arbetssökande och den nytta, som deraf skall kunna vinnas i kommunalt hänseende, gör den sörtjent af allmänhetens uppmarksamhet och deltagande. Oaktadt vi ansett oss böra inlägga någon reservation mot vissa delar af byråns anordning, kunna vi ej annat än fortfarande önska att saken måtte erhålla all framgång, och att våra farhågor sålunda måtte befinnas hafva varit ogrundade. Det är påtagligt, att likasom för köpmän det behöfves ett samlingsrum, der de kunna mötas, för att uppgöra sina aslarer, afseende utbytet af varor, så behöfves ock en föreningspunkt mellan arbetsgifvare och arbetstagare, hvarigenom så att säga arbetets värde på marknaden, till följd af tillgång och efterfrågan, bestämmes. Derföre har man ock på vissa orter benämnt dylika byråer för arbetarebörser, och deri ligger äfven uttryckt det begrepp, som vi framför allt velat göra gällande, att arbetsanvisningsbyrån skall vara en institution, visserligen under vederbörlig uppsigt, men ogenerad af allt tvång, der kontrahenterna råkas i full ömsesidig frihet. Chefen för anstalten bör icke äga något slag husbondevälde öfver hvem, eho det vara må, af dem som söka byrån; han är blott mäklaren, som bemedlar och antecknar de mellan kontrahenterna öfverenskomna vilkor. Visserligen måste törhanda till en början, med den omyndiga och klena ståndpunkt hvarpå arbetarne ännu befinna sig, hans myndighet blifva något större, men stor försigtighet bör dock i detta hänseende iakttagas, så att byrån ej måtte få utseendet af någon polisinstitution, hvilket skulle afskrämma mången arbetssökande. Så blef åtminstone resultatet al ett försök man i den vägen gjorde i Stockholm. Vi hafva med glädje erfarit, att byrån redan blifvit icke obetydligt anlitad. — Sednast har den annonserat om bildandet af ett säckbärarelag af 50 personer, till delaktighet hvari många redan lära ha anmält sig. Det är alldeles gifvet, att sådane fria lag, hvilka ingenting annat äro än en ordnad arbetsfördelning, skola vara af stort gagn för alla arbetsgifvare, som derigenom veta hvilka personer de för hvarje förrättning böra använda. För sjelfva arbetstagarne medföra de ännu större