Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1853, sida 1

Einer Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 6. —n.) (Forts. sr. N:o 230.) Två timmar sednare, då det var mörkt, smög sig Jörringer tillbaka igenom allten upp emot slottet och höll sig gömd bakom de täta buskarna, så att han, utan att sjelf blifva bemärkt, kunde se hvar och en, som kom ut igenom trädgårdsporten. Vädret tycktes gynna hans plan denna afton; en tät dimma lägrade sig öfver landskapet och ökade den förra skymningen. Jörringer hade lagt sig ned i gräset och höll fortfarande sina blickar fästade på trädgårdsporten och Christines fönster. — I afton skall hon inte träffa honom, hviskade han, och i morgon inte heller. Jag märkte tydligt, att hon mest tänkte på honom, då hon nekade att fly. Småningom tilltog mörkret så, att Jörringer, i trots af sin skarpa syn, icke kunde urskilja porten. Plötsligt hörde han lätta och hastiga fotsteg i närheten, och Christine kom fram i allden. Hastigt reste han sig upp ifrån sitt gömställe, hälsade och kastade en mörk kappa öfver hennes axlar. Derpå fattade han hennes hand och bad henne följa sig så fort som möjligt. Ä Då de hunnit till utgången från trädgården, utstötte han ett ljud lik en ugglas skrik, och strax derefter framkom en gosse ur buskarna med två sadlade hästar.