Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1853, sida 1

———L—k —— Einer Trane. Medeltidsberättelse, srån Danskan. (Öfvers. af 6. —n.) (Forts. fr. N:o 229.) — Marsken misstänker väl inte fröken Christine för mordet? frågade krämaren leende. — Åh nej, han tror blott att hon måste veta besked derom, eftersom det skedde strax utanför hennes kammarfönster. — Men hvarför låter han då inte esterspana mördaren? — Det har han ju gjort, ditt fårhufvud, och på köpet utlofvat hundra silfverören åt den, som kunde gripa den uslingen, sade en af tjenarne. Men tror du att han kommer på stämma och anger sig sjelf? — Väl inte på stämma, svarade krämaren, men det vet jag likväl, tyska svenner, att om jag bure svärd och pansar som ni, så skulle jag bjuda till att förtjena mig marskens silfverören och söka efter mördaren nere i alskogen bakom allen. — Och hvarför just der? frågade tjenaren nyfiket. — Derför att jag såg en misstänkt person smyga sig omkring emellan buskarna nyss då jag gick hitupp. Kainsmärket stod att läsa på hans panna, och då han fick se mig drog han sig in i tätaste skogen, ehuru jag minst tänkte på att göra honom något ondt. Denna berättelse af krämaren utöfvade en viss verkan på riddarsvennerne, en besynnerlig oro visade sig