Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1853, sida 1

Biner Trane. Medeltidsberättelse, från Danskan. (öfvers. af 0. —n.) — — — Forts. sr. N:o 227.) christine lät dörren till svalen stå öppen; straxt derester gick trädgårdsporten upp och Christine smög sig ut till sin älskade. De gingo ifrån den öppna platsen framför slottet och vandrade nu arm i arm omkring i de mörka gångarna, under det deras röster småningom sänkte sig till ett sakta hviskande, som gjorde det omöjligt för den skarpaste lyssnare att uppfånga en stafvelse deraf. Dock var det ömma och hänryckande ord som de vexlade, det var kärlekens rika språk med alla dess löften, som bragte mannens ögon att blixtra och Christine att nedböja sitt hufvud, under det hon med rodnande kinder och klappande hjerta begärligt lyssnade på honom. Och i hela denna scen låg det något så rent och oskyldigt, ehuru den hade natten till täckmantel, samt ungdom och glödande passioner på båda sidor. Christine och hennes älskling hade icke blifvit så obemärkta, som de trodde. Innanför en af de tätaste buskarne som omgeåsvo den gröna platsen framför bor gen, låg en man, som, under det Ulrik talade, hade böjt undan grenarna, så att han kunde se och höra allt. Då han såg Christine komma ut på svalen, flög ett uttryck af biller smärta öfver hans ansigte; han smög sig närmare och lyssnade. Detta uttryck förändrades småningom till en vemodig sjelfförsakelse, och