rörande en mordbrands-anläggning uti jungfru Erika Nilssons vid Dahlins gata belägna hus. De sleste af hyresgästerne jemte åtskillige andre personer voro inkallade för att lemna upplysningar i saken. Bland dessa hade pigan Carolina Andersdotter, i tjenst hos major Krok, boende derstädes, det hufvudsakligaste att meddela. IIon hade nemligen först blifvit varse elden och afgaf derom följande berättelse: Tisdagen den 20 dennes kl. hal! 5 på morgonen hörde hon från köket, hvarest hon hade sin liggplats, ett starkt sprakande, som hon till en början trodde härröra deraf, att major Kroks äldste son, hvilken tidigt på morgon skulle gå ut, uppgjort eld i spiseln. Men då hon riktade blicken utåt fann hon till sin häpnad att hvarken eld der var uppgjord eller någon person, mer än hon i köket. Hon sprang då genast upp och öppnade dörren till förstugan, derifrån hon förnam de sprakande ljuden, hvilka med hvarje ögonblick blefvo starkare. I detsamma hon öppnade dörren slog benne en stark rök med låga i ansigtet, så att hon genast måste åter tillstänga dörren, hvarefter hon gjorde larm i huset. Den förste som vaknade oeh kom ut var hennes matmoder, majorskan Krok, hvilken, sedan hon blifvit underrättad om hvad som vore å färde, tillika med pigan gick ut i förstugan, medhafvande våta kläder, som de kastade på elden, och hvarigenom de lyckades så pass dämpa densamma, att de kunde undersöka stället, hvarest den var anlagd. De funno då, att elden var anlagd under ett intill en af förstugans väggar stående skåp, hvars botten och dörrar tillika med väggar redan voro Så mycket angripna, att de brunno med full låga och betydigl kolade. — Elden var uppgjord i Såkallad tjärveds-flingor, urdentligt tillskurne och så lagde, som då eld under något kokkäril uppgöres. Tilläggande pigan dels att om elden endast fått några minuters tid till på sig, hade den säkerligen spridt sig omkring hela förstugan och då hindrat husfolket att derigenom komma ut, och dels att förstugudörren, som om aftonen blifvit igenlåst med regel innanför, stått öppen på morgonen, då hon kommit ut. På fråga huru det varit möjligt att dörren kunde vara öppen om ingen inifrån dragit regeln ifrån, förklarade hon att sådant ganska väl kunnat verkställas utifrån. Af samtlige personers mer eller mindre detaljerade berättelser stod ingen upplysning att vinna, som kunde gifva ringaste ledning till upptäckt af mordbrännaren eller anledning till anläggningen, hvarföre poliskammaren beslutade att saken finge bero på framtida upplysningar. Ägarinnan af huset uppgaf, att detsamma var försäkradt i städernes allmänna brandförsäkringsverk för 9100 rdr bko, enligt försäkringsbref af den 4 Februari 1852. Förre slagtarelärlingen Frans Carlsson stod i går inför poliskammarens skrankor, tilltalad för det han från slagtaren G. Johansson, ur dennes försäljningskällare stulit en bakpart qvigkött, vägande 2 LZ. 13 lIL., den han försålt till gjutaren Almberg för 3 rdr rgs. Carlsson erkände tillgreppet och uppgaf, i afseende på sina lefnadsförhållanden, att han vore född i Uddevalla 1830 och son till en skräddare derstädes. Målet remitterades till stadens rådhusrätts 2:dra afdelning och Carlsson insattes i stadshäktet. Uti det från poliskammaren den 12 Augusti remitterade mål, angående ynglingen Johan Bernhard Svahn, tilltalad för stöld ur ficka från hattmakaren Kihls hustru, har rådhusrätten, på dess 2:dra afdelning, meddelat utslag, hvarigenom Svahn blifvit dömd att, för 2:dra resan stöld, dervid tillgrepp skett ur ficka, i ena bot asstrasfas med 18 dagars fängelse vid vatten och bröd samt å en söndag i domkyrkan undergå uppenbar kyrkoplikt. Efter utståndet straff var Svahn i går insfälld hos poliskammaren, som förelade honom 8 dagars tid att från stadshäktet förskaffa sig laga försvar, vid påföljd att eljest varda dömd till allmänt arbete. Under loppet af förliden vecka handlades hos poliskammaren 189 mål, deraf 133 voro nyinstämda. För fylleri dömdes 69 personer och för olaga handel med starka dryeker 12. EVER