Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1853, sida 2

— —— Till skattefrågan. Till ytterligare belysning af frågan om det ännu fördröjda verkställandet af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut i afs. å kronotiondens och räntepersedlars leverering in natura, har till Aftonbladet blifvit insändt följande: Ett litet bevis, huru ränteg fvare blifva prejade i hårda och svåra år. Insändaren hade år 1812 indelt lön vid ett regemente. Som den var uti flera från hvarandra aflägsna socknar, uppbar jag icke sjelf den, utan regementsskrifvaren, som uppbar de flesta ossicerarnes löner, uppbar den alla år. Det torde vara för alla bekant, att år 1812 var för flere landsorter det aldra svåraste och hårda år, då skörden blef nästan totalt förstörd på alla ställen. Det är icke heller obekant, att sådana år blifva priserne i markegångstaxan högt uppdrifna. Min indelta lön var då efter markegångstaxan 208 rdr bko och skillingar som jag ej minnes. Men då regementsskrifvaren, som uppburit den, lemnade mig penningar derföre, så bekom jag 400 rdr bko, i stdllet för 208 rdr som lön var efter markegången. Derutaf kan hvar och en finna, huru den fattige räntegifvaren blir prejad, särdeles uti svåra och hårda år, då han borde få lindring i sina tryckande bördor. Att prejeriet icke kan gå så långt alla år, säger sig sjelft, men att det i mindre grad alla år existerar, är bevisligt. Jag är öfvertygad, att om vår nådige konung skulle så kännedom om ett sådant förhållande, så skulle han ovilkorligen anbefalla vederbörande att verkställa, hvad på konungens nådiga proposition rikets ständer vid sista riksdag beslutade. De nuvarande räntetagares rätt blir derigenom icke förnärmad, utan de blisvande räntetagare skulle derigenom blifva hindrade att förnya och fortsätta de gamla prejerierna emot ränteoch tiondegifvare, hvars tryckande bördor göra dem förtjente, att åtminstone få någon utsigt till lättnad. Med afseende å samma fråga anför Aftonbladet ytterligare ett exempel, som både för frågan är upplysande och dessutom äger ett särskilt intresse för denna ort. Detta exempel är följande: Enligt fastställd stat uppgår landshöfdingelönen vid Götheborgs och Bohus län till 7,500 rdr bko, men genom den förhöjning, som de nuvarande naturapraestationerna medföra, uppgick samma lön, enligt hvad vi af en uträkning inhemtat, till 11,546 rdr 41 sk. 6 rst. bko år 1847, och om man dertill räknar fria boställsrum i kronans hus, till öfver 12,000 rdr bko i stället för 7,500 rdr. År 1848 uppgick samma landshöfdingelön lagligen till cirka 10,500 rdr. Huru stor tillökning utgjorde då icke förhöjningen för alla räntetagarne tillsammans inom riket, och huru stor förökning i skatte