Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1853, sida 2

tvenne af dem, Österrike och Preussen, ty hvad parti Frankrike tagit är ännu icke med sakerhet bekant — stodo i begrepp att prisgifva det åt denne dess ösvermodige aegripare. En telegrafdepesch från Wien af d. 23 dennes förmäler, att, enligt hvad det förljudes, engelska sändebudet å ministerkonferensen söker genomdrifva den meningen, att man icke af Turkiet kan fordra Wienernotens obetingade antagande, emedan Rysslands uppfattning af Wienernoten icke öfverensstämmer med Englands. Skulle detta förhållande vara grundadt, torde kunna ifrågasättas huruvida engelska sändebudet åtnöjt sig med och biträdt den lama förklaring, som i ofvanstående notiser säges hafva blifvit beslutad att afsändas till Konstantinopel i det syfte, att lugna Portens sarhågor och förmå den att underteckna Wienernoten. Det synes, som om det varit det ryska dokument, hvari Portens ändringsförslag granskas, som kommit engelska kabinettet att inse den skillnad, som existerar emellan dess egen och Rysslands uppfattning af Wienernoten. Åtminstone meddelar Globe af d. 21 en såsom det synes halfofficiel notis, af det innehåll, att grefve Nesselrode i berörde dokument ger noten en sådan tydning, att den i verkligheten blott blir en omskrifning af furst Mentschikoffs ultimatum. Det följer häraf, heter det vidare, att Portens vägran att underteckna noten i dess oförändrade skick, i de vestra makternas ögon, är fullt rättfärdigad och att dessa makter icke längre kunna förorda dess antagande. Då nu alltså Ryssland åter intagit den hållning, som det innehade vid Mentschikoffs uppträdande i Konstantinopel, så står orientaliska frågan åter på samma punkt, hvarpå den befann sig före underhandlingarnes början. Globe vill dock, oaktadt detta sakernas ganska betänkliga utseende, icke uppgifva hoppet, att frågan likväl kan bringas till en fredlig lösning. Samma tidning upptager den ofvanstående notisen, att Österrike instruerat sitt sändebud i Konstantinopel att fordra Wienernotens obetingade antagande och gör dervid den anmärkning, att bekräftar sig detta Österrikes tillgörande — måhända ett förberedande steg till en sammansmältning af Rysslands och Österrikes intressen på den blisvande kongressen i Öllmätz — så sinna sig de andra makterna föranlåtna att i denna fråga handla på egen hand, utan Österrikes medverkan. Vidare i morgon. P. S. Den väntade posten med Halland var ännu ej kl. 3 e. m. kommen oss tillhanda