Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1853, sida 1

Under det att denna scen försiggick emellan Jörgen och Christine, hade de andre sribytarne icke varit sysslolöse. Allt hvad som tycktes dem vara af värde gjordes till pris. Einer Trane var mycket nöjd med denna nattens byte och beslöt att gifva tecken till uppbrott, då en af de utposterade vakterne plötsligt störtade in på gården med den underrättelsen, att ban hörde beväpnade män närma sig i skogen nere på vägen ifrån Staxevold. Denna nyhet förorsakade en allmän rörelse ibland bandet; nu märkte man också larmblosset i tornet. Einer Trane gaf genast signal till afmarsch, och inom få minuter tågade hela skaran i slutna leder, hvar och en belastad med de plundrade sakerna, ut ur slottet ned emot stranden. Man saknade Jörringer och hade förgäfves upprepat siena en för hans skull; först då båten stötte ifrån land, såg man honom med väldiga steg komma springande ut ur skogen, förföljd af folket ifrån Staxevold. Oskadad nådde han dock båten och kastade sig upp i den. Jörringer var den ende af alla, som återvände från Barritskov utan byte.