märker 2Zeit., vilkor långt mera förödmjukande, än dem, hvilka den hittills visat sig benågen att inrymma, och detta, sedan Reschid Pascha i sin sista not förklarat, att ingen afsultanens tjenare skulle våga att nedskrifva sådana ord, som Wienernoten lagt i Portens mun, och sedan Turkiet lyckats att församla en så stark här vid Donau. Å andra sidan meddelar Å2Zeit, att Wienernoten vid öfversändandet till S:t Petersburg af österrikiske utrikesministern Buol v. Schauenstein uttryckligen betecknats såsom ett ultimatum, hvilket Österrike tänker förelägga Porten, och af hvars antagande det gör fortsättandet af sin bemedling eller fastmer sina goda tjenster beroende. Under sådana omständigheter tror Zeit att den spänning, som den nyaste vänningen i turkiska frågan alstrat, är att anse som ganska betänklig och att tillochmed de vestra makternas uppmaningar till Porten att antaga Wienernoten hafva föga utsigt att krönas med någon framgång. Har hr Buol v. Schauenstein verkligen betecknat Wienernoten som ett ultimatum från Österrikes sida, så skulle man nästan kunna antaga som gifvet, att kejsar Frans Josef kommer att i Ollmätz vinnas för crarens planer emot Turkiet. En pariserkorrespondent i YIndep. Belge skrifver, att till Paris ankommit ett ryskt manifest (detsamma som ryktet satte i förbindelse med Mentschikoffs ankomst till Wien?), i hvilket czaren angifver skälen för förkastandet af Portens ändringsförslag. Tillika förklaras deri, att Ryssland vidblir att fordra ett ovilkorligt antagande af Wienerförslaget, men att det icke vill begynna några fiendtligheter, utan dermed vänta tills det varder angripet. Har czaren verkligen afgifvit en sådan förklaring, så betvilla vi högligen, att han dermed haft någon mening. I National Zeit. skrifves från Konstantinopel under d. 8 dennes, att derstädes cirkulera en mängd rykten, som om de ock sakna tillförlitlighet, dock bidraga att alarmera sinnena. Bland annat förtäljas, att Omer Paschas läkare, som uppgifves vara en fransman, gjort ett försök ett forgifta generalen, hvarpå denne tvingat honom att sjelf töma giftdrycken. Vidare förtäljes, att 300 Kosacker med hästar och packning simmat öfver Donau för att erbjuda Turkarne sin tjenst. Äfven skulle tvenne af deras officerare redan hafva ankommit till Konstantinopel. Slutligen pratas myeket om ett större blodigt slagsmål imellan matroserna å franska tredäckaren Friedland, som repareras i Konstantinopel, och några hundra Turkar. Rustningarne sortsättas med största isver. De egyptiska trupperne, som ligga i läger vid Unkiar-Skelese, inberäknade, stå vid Donau 110,000 man färdiga att tillbakaslå Ryssarnes anfall. Enligt en i Wanderer intagen skrifvelse från Konstantinopel, likaledes af d. 8 dennes, besunno sig de egyptiska trupperna redan på väg till Varna, hvarifrån de skola begifva sig till Silistria. De beskrifvas såsom vackra, väl disciplinerade och inöfvade soldater. Nyssåberopade skrifvelse i Wanderer omförmäler en olycka, som drabbat den af sranska exministern Troure-Chauval och hr Glavany stistade banken. Dessa herrar hade å bankens vågnar förbundit sig att på egen risk kontrahera ett lån för turkiska regeringen. De första anvisningarne till ett belopp af 2 mill. sr., som drogos af hr Trouv6-Chauval, hafva blisvit tillbakavisade af bankirerne i London och Paris med den förklaring, att de ej kunde riskera sina pengar till förmån för personer, som hos dem icke ega någon kredit, men att de äro beredde att förskjuta turkiska regeringen sjelf kontanter, eller utbetala sådana till dess befullmäktigade, för den händelse, att Porten vill åtaga sig en uttrycklig borgen för företaget. I anledning häraf är ett ministerråd sammankalladt, hvilket bankens grundläggare äfven fått kallelse att bevista. — Samma skrifvelse berättar, att d. 22 Augusti kände redan Ryssarne i Buckarest, att Porten förkastat Wienernoten, och genast derefter utfärdade furst Gortschakoff order, hvilka skola hafva en öfverraskande likhet med dem, som utfärdades af general Luders 1849, trenne veckor före hans inmarsch i Siebenbörgen.